Konsertrecension: TH Trio
TH Trio
Plats: Domkyrkocentrum.
Tid: Söndagen den fjärde oktober.
Publik: Ett fyrtiotal.
Längd: 65 minuter.
Bäst: Samspelet och lyhördheten mellan musikerna.
En gång i tiden var jazzen djävulens musik, kanske i brist på annat - hårdrocken var inte uppfunnen. Men tydligen inte längre. TH Trio spelar jazz på ett sätt där musiken får andas, har stor frihet och intryck från många håll. Ibland är det stillsamt, ibland gör de små utflykter. Christian Jormin spelar bitvis så mjukt på tangenterna att det är imponerande att det hörs något alls, men den nyrenoverade flygeln utnyttjar rumsakustiken - som det finns gott om i den stora ljusa salen där solen tittar in - på ett utmärkt sätt. Magnus Bergström dansar tryckare med basen, höjer ibland temperaturen och spelar även med stråke. Tommy Holmgren spelar som om han lånat trummorna och inte vill repa dem, ömsint och försiktigt. Och allt det här är något bra. De börjar med Alice Tegnér och slutar med John Coltrane. På vägen blir det lite eget, lite andras och lite psalm. Lagd På Strå (psalmen heter så) blir en närmast suggestiv skapelse och är en av höjdpunkterna som efter hand snurrar allt snabbare. Så gör även en av Jormin egenskriven bröllopsmarsch för kyrkorgel, som nyligen gjorts om för trion.
Det som inte spelas har en lika viktig roll som det som spelas. Luckorna blir en viktig fjärde medlem. Saker behöver inte krånglas till, även om det som låter enkelt ibland är det svåraste. Jan Johansson och hans fördomsfria sätt att närma sig musiken är en uppenbar referens. Det är bra att kunna sin teknik, men för att citera Johansson: det måste gå att spela tonen C så att folk bryter samman. Det vill säga att den största utmaningen kan finnas i det synbart enkla.
Är trion nyskapande? Kanske inte, men å andra sidan kanske ibland. Men kärleksfull. Och ibland lekfull. Ibland stämningsfull. Genomgående njutningsfull. Och ser det inte ut som att bysten av Esias Tegnér som står i ett av de stora fönstren ler mot slutet av konserten?
Plats: Domkyrkocentrum.
Tid: Söndagen den fjärde oktober.
Publik: Ett fyrtiotal.
Längd: 65 minuter.
Bäst: Samspelet och lyhördheten mellan musikerna.
En gång i tiden var jazzen djävulens musik, kanske i brist på annat - hårdrocken var inte uppfunnen. Men tydligen inte längre. TH Trio spelar jazz på ett sätt där musiken får andas, har stor frihet och intryck från många håll. Ibland är det stillsamt, ibland gör de små utflykter. Christian Jormin spelar bitvis så mjukt på tangenterna att det är imponerande att det hörs något alls, men den nyrenoverade flygeln utnyttjar rumsakustiken - som det finns gott om i den stora ljusa salen där solen tittar in - på ett utmärkt sätt. Magnus Bergström dansar tryckare med basen, höjer ibland temperaturen och spelar även med stråke. Tommy Holmgren spelar som om han lånat trummorna och inte vill repa dem, ömsint och försiktigt. Och allt det här är något bra. De börjar med Alice Tegnér och slutar med John Coltrane. På vägen blir det lite eget, lite andras och lite psalm. Lagd På Strå (psalmen heter så) blir en närmast suggestiv skapelse och är en av höjdpunkterna som efter hand snurrar allt snabbare. Så gör även en av Jormin egenskriven bröllopsmarsch för kyrkorgel, som nyligen gjorts om för trion.
Det som inte spelas har en lika viktig roll som det som spelas. Luckorna blir en viktig fjärde medlem. Saker behöver inte krånglas till, även om det som låter enkelt ibland är det svåraste. Jan Johansson och hans fördomsfria sätt att närma sig musiken är en uppenbar referens. Det är bra att kunna sin teknik, men för att citera Johansson: det måste gå att spela tonen C så att folk bryter samman. Det vill säga att den största utmaningen kan finnas i det synbart enkla.
Är trion nyskapande? Kanske inte, men å andra sidan kanske ibland. Men kärleksfull. Och ibland lekfull. Ibland stämningsfull. Genomgående njutningsfull. Och ser det inte ut som att bysten av Esias Tegnér som står i ett av de stora fönstren ler mot slutet av konserten?
Läs mer om liknande:
Publicerades ursprungligen i Smålandsposten.
upplagd av Ola Claesson
13:30:00
0 kommentarer:
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida