Konsertrecension: Sky High
Sky High
Plats: Kafe De Luxe
Tid: Lördagen den tredje oktober.
Längd: 100 minuter plus paus.
Publik: Närmare 120. Tämligen smockat.
Bäst: Trycket.
Saknade mest: Nyanser.
Källaren är tämligen full redan när bandet till jubel går på scenen. Där står ett par Marshallförstärkare som i storlek motsvarar en genomsnittlig studentlägenhet. Det är imponerande att trummorna får plats.
- Vi börjar med en boogieshuffle i E-dur, informerar Borlänges Jimi Hendrix Clas Yngström innan det visar sig att bandet inte riktigt är redo än. Sedan presenterar han extragitarristen som sin bror Henrik Clas - själv heter han Clas Henrik. Det visar sig inte vara riktigt sant. Faktiskt inte alls. Förutom att Clas heter Henrik i andranamn. Andragitarristen är Jonas Kjellgren som producerat Sky Highs senaste skiva och därför tydligen är med på turnén som straff. Skivan heter Stone & Gravel och nedslaget i Växjö är det sista på en liten turné för att fira att skivan är släppt. Inte helt oväntat blir det en hel del låtar därifrån.
Många av kvällens nummer har ett boogiedriv som inte kan misslyckas med en så pass ölglad publik, även om de flesta är märkligt stillastående. Yngström tillägnar förresten publiken Old Farts Boogie som är en av kvällens bästa. Vissa låtar blir inte mycket mer än en rytm med gitarrsolo till och är lite snarlika i längden, men det kan å andra sidan sägas om ZZ Top också. Lite mer av den personliga charm Yngström har och som märks när han pratar mellan låtarna hade gärna fått speglas i musiken, även om allt är oklanderligt framfört och bastrumman får det att fladdra i byxorna. Trummisen Marcus Källström och basisten Arne Blomqvist är inte rädda för att skruva upp till elva. Och de ser livsfarliga ut.
En av höjdpunkterna uppnås under Jimi Hendrix - inte helt oväntat inslag - Fire. Den börjar och slutar som originalet, men däremellan blir det en liten utflykt till Jupiter i en av kvällens mest intressanta soloutsvävningar.
Plats: Kafe De Luxe
Tid: Lördagen den tredje oktober.
Längd: 100 minuter plus paus.
Publik: Närmare 120. Tämligen smockat.
Bäst: Trycket.
Saknade mest: Nyanser.
Källaren är tämligen full redan när bandet till jubel går på scenen. Där står ett par Marshallförstärkare som i storlek motsvarar en genomsnittlig studentlägenhet. Det är imponerande att trummorna får plats.
- Vi börjar med en boogieshuffle i E-dur, informerar Borlänges Jimi Hendrix Clas Yngström innan det visar sig att bandet inte riktigt är redo än. Sedan presenterar han extragitarristen som sin bror Henrik Clas - själv heter han Clas Henrik. Det visar sig inte vara riktigt sant. Faktiskt inte alls. Förutom att Clas heter Henrik i andranamn. Andragitarristen är Jonas Kjellgren som producerat Sky Highs senaste skiva och därför tydligen är med på turnén som straff. Skivan heter Stone & Gravel och nedslaget i Växjö är det sista på en liten turné för att fira att skivan är släppt. Inte helt oväntat blir det en hel del låtar därifrån.
Många av kvällens nummer har ett boogiedriv som inte kan misslyckas med en så pass ölglad publik, även om de flesta är märkligt stillastående. Yngström tillägnar förresten publiken Old Farts Boogie som är en av kvällens bästa. Vissa låtar blir inte mycket mer än en rytm med gitarrsolo till och är lite snarlika i längden, men det kan å andra sidan sägas om ZZ Top också. Lite mer av den personliga charm Yngström har och som märks när han pratar mellan låtarna hade gärna fått speglas i musiken, även om allt är oklanderligt framfört och bastrumman får det att fladdra i byxorna. Trummisen Marcus Källström och basisten Arne Blomqvist är inte rädda för att skruva upp till elva. Och de ser livsfarliga ut.
En av höjdpunkterna uppnås under Jimi Hendrix - inte helt oväntat inslag - Fire. Den börjar och slutar som originalet, men däremellan blir det en liten utflykt till Jupiter i en av kvällens mest intressanta soloutsvävningar.
Läs mer om liknande:
Publicerades ursprungligen i Smålandsposten.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida