Bokrecension: Different Every Time - The Authorised Biography Of Robert Wyatt

DIFFERENT EVERY TIME: The Authorised Biography Of Robert Wyatt

Marcus O´Dair

Förlag: Serpent´s Tail

I was brought up by a complete bunch of loonies. It gave me a wonderful understanding of certain aspects of life. But it left me completely unprepared for real life - Sam Ellidge, son

Oftast läser jag musikbiografier för att jag har en relation till musiken och vill veta mer om människan bakom. Men ibland är det inte så. Ibland vill jag veta mer om en människa utan att ha någon särskild relation till musiken. Ibland läser jag recensioner och vill läsa boken. En av förra årets starkaste läsupplevelser var Viv Albertines självbiografi - även om jag aldrig, vad jag vet, hade hört The Slits innan dess. 

Nog för att jag hört några enstaka låtar med Robert Wyatt, jag har en eller annan soloskiva, har hört en eller annan låt med Soft Machine, och är förstås bekant med hans knäckande version av Shipbuilding. Låten handlar om resultatet av Falklandskriget och skrevs av Elvis Costello och Clive Langer. Har ni hört den glömmer ni den inte.

Det enda jag visste var att Wyatt har ett stort skägg, är kommunist, sitter i rullstol och började som trummis en gång i tiden. Att hamna i rullstol kan vara ödesdigert för en trummis, men Wyatt själv verkar ha blivit lättad när det inträffade. Han hade, berättar han, hela sitt liv gått och haft en föraning om att något hemskt skulle hända och efter olyckan visste han vad. Då kunde han slappna av. Och han erkänner leende att han ändå alltid varit ganska lat. Och på tal om att slappna av. När Wyatt trillade ut från fönstret på fjärde våningen berodde det på att han druckit. Läkarna påstår att det även var alkoholen som räddade honom. Hade han varit nykter hade han spänt sig vid nerslaget och förmodligen dött. Det var hans - så att säga - avslappnade hållning som räddade honom, och räddade på så sätt att han "bara" bröt nacken. I fortsättningen skulle han kunna/tvingas fokusera på att sjunga (med en röst som inte kan beskrivas som annat än unik, även om det är ett missbrukat ord) och skriva låtar - men inte spela live, förutom ett och annat inhopp med Dave Gilmour.

Bokens andra del har två huvudrollsinnehavare. Den andra utgörs av Alfreda Benge - fru, manager, grafisk formgivare (hon har gjort alla Roberts skivomslag) och textförfattare. Boken är inte en typisk musikbiografi och Robert Wyatt inte en typisk musiker. 

Trots alla hans brister, en del skulle kalla det mänskliga drag, är det svårt att inte bli lite kär i honom. Eller kanske på grund av hans brister - och att han inte hymlar med dem. Det här är en vacker, humoristisk och gripande historia om hur en särling blir något av en national treasure.

Och när han får lämna sjukhuset i sin rullstol i januari 1974 firar paret med att ta sig till närmaste pub.

Läs mer om liknande:

Viv Albertines bok är stor läsning, även för oss som aldrig hört talas om henne

Elvis Costello för nybörjare

Charlie Parker lever fortfarande

Skivomslag i lego? Kan det vara något?