Årets bästa skivor 2014

ROSANNE CASH
The River & The Thread

Efter att ha tröttnat på vad som ansågs fungera kommersiellt började Rosanne Cash gräva efter sina rötter. Ju mer hon gräver desto mer framgångsrik - både kommersiellt och kreativt - har hon blivit. På sin senaste skiva blandar hon blues, country och amerikansk folkmusik på ett sätt som låter självklart. Och musik som låter självklar är alltid den svåraste att göra. Det här är inte en skiva som hoppar upp och klipper till på hakan första gången man hör den. Snarare sorten som långsamt kryper under hunden - och plötsligt sitter man där med en nära vän och pratar om personliga saker som om det vore helt naturligt.

THE WAR ON DRUGS

Lost In The Dream

Om Tom Petty, Neil Young, Kraftwerk och Joy Division fått en son ihop och den sonen bildat ett band hade det bandet låtit som The War On Drugs. Men, och det är viktigt att poängtera, helheten är större än influenserna. Det är inte tomt poserande framför spegeln det handlar om - snarare att göra något eget av gamla delar. De flesta av skivans låtar håller mellantempo, är drömska och snittar på sex minuter (Under The Pressure och Suffering), men här finns också upptempolåtar (Red Eyes) som passar för bilåkning soliga dagar. Och Adam Granduciel har med sin tredje skiva fått ett genombrott värd namnet.

FIRST AID KIT

Stay Gold

Finns det något lovord kvar som inte redan känns uttjatat att slänga efter Klara och Johanna Söderberg? Har vi förstått hur stora de är utomlands? På riktigt? Kanske inte. Att de går hem både på Svensktoppen och bland kallhjärtat hårdhudade kritiker? Oavsett vilket, de här tio låtarna klockar in på strax under 40 minuter och just nu är Heaven Knows en personlig favorit. För viktigast ändå - låtarna, stämsången och att de visar unga musiker att man inte behöver låta som veckans trend för att lyckas. Det går att följa sitt hjärta hela vägen i mål. Visst är det vackert, både musikaliskt och i tanke?

THE TOURÉ-RAICHEL COLLECTIVE

The Paris Session

Lite traditionell saxofonjazz, lite israelisk folkmusik (Idan Raichel) och lite nordafrikansk blues från Mali (Vieux Farka Touré är son till Ali Farka Touré). Resultatet är musik som skapar en egen värld. Alla skivorna på den här listan tar med lyssnaren på en resa, men just den här är förmodligen den mest udda och speciella. Och mest geografiskt varierade på ett sätt som suddar ut gränser. Varför vågar inte fler musiker spela så här fritt och göra något eget? Tinariwen gjorde också, som vanligt, utsökt afrikansk blues på sin skiva Emmaar. Ibland är ett ackord fler än fyra elefanter.

THE BLACK KEYS

Turn Blue

Efter att ha firat stora kommersiella framgångar i hemlandet USA med sina två senaste skivor Brothers och El Camino gjorde rock/blues/pop/soulduon Dan Auerbach och Patrick Carney en kovändning och gjorde allt baklänges. Det vill säga - skivan börjar med sin längsta låt, en drömmande långsam sak kallad Weight Of Love - och slutar med en av de bästa sjuttiotalsrocklåtarna på länge. Gotta Get Away sparkar verkligen häst. Fever är en liten fin discodänga. Upplägget är kanske inte det bästa kommersiella beslutet, men musikaliskt ett steg framåt. Se även Jack Whites Lazaretto som tynger lite mer på countrybenet.

Läs mer om liknande:

Årets bästa skivor 2013

First Aid Kit värmer publiken med musikkärlek

Jack White live? Hoochy mama!

Country för nybörjare

Joy Division för nybörjare

Publicerades ursprungligen i Smålandsposten.