Bokrecension: Big Mama Thornton - The Life And Music

BIG MAMA THORNTON: The Life And Music
Michael Spörke
Förlag: McFarland & Company, Inc Publishers
ISBN: 978-0-7864-7759-3

De två sakerna Big Mama Thornton är mest känd för är 1: att hon spelade in den första versionen av Hound Dog som den där lastbilschauffören senare fick en ännu större hit med och 2: hon skrev Ball & Chain som senare innebar Janis Joplins genombrott. Joplin bad om tillstånd och turnérade med Thornton. De kom bra överens. Elvis Presley däremot var hon inte lika förtjust i. Han bad henne inte om tillstånd och det förlät hon honom inte, även om det var Lieber & Stoller som skrev låten. Thornton var inte den man bråkade med ostraffat. Eller ens inte bråkade med ostraffat.

Spörke, som faktiskt nu skrivit den första biografin om Big Mama, börjar redan i förordet att avfärda de vanligaste ryktena. Hon var, påstår han, inte lesbisk. En källa säger sig aldrig ha sett henne med någon kvinna, men lägger till - å andra sidan inte med någon man heller. Ett annat vanligt påstående är att Thornton var svår att ha att göra med, det förnekar Spörke också. Men när man läser boken är det svårt att förneka att hon verkar lite småknepig, om än inte på Lou Reed eller Van Morrisonnivå. Några musiker och affärspartners som inte visar henne den respekten hon kräver hamnar rejält i kläm. Hon hade höga krav på sin omgivning.

Willie Mae Thornton föddes i Alabama och visade tidigt framfötterna. Hon turnerade i södern i ung ålder och tjänade extrapengar genom att på dagtid putsa skor utanför klubbarna hon skulle sjunga på senare under kvällen. Senare i karriären lagar hon mat bakom scenen och säljer till musiker och andra kollegor.

Det var med hjälp av bandledaren Johnny Otis hon fick turnera över hela landet och slog igenom även i norra USA. Tillsammans spelade de in Hound Dog 1952 och fick en jättehit som sålde närmare en miljon exemplar. De spelade också på The Apollo Theater i Harlem där hon fick smeknamet Big Mama.

Spörke följer Big Mamas karriär och de upp och nedgångar som i stort sett följer bluesens kommersiella upp och nedgångar, komplett med ett stort erkännande i Europa under sextiotalet. Bland annat spelar hon i Sverige och boken innehåller foton av Erik Lindahl.

Bortsett från Joplin med band turnérar hon under slutet av sextiotalet med Muddy Waters och hans band och delar manager med honom. Big Mama spelar med många av de stora, men når oftast inte riktigt upp till deras nivå på skiva även om hon firar triumfer som scenpersonlighet. På listorna blir framgången med Hound Dog en engångsföreteelse. Senare under karriären blir det svängdörr för både musiker och managers när tålamodet krymper i takt med scenerna. Hennes röst och persona tycks ofta för stora för de spelställen som står till förfogande.

Spörke faller bitvis i fällan att rabbla upp musiker, datum och spelplatser på ett sätt som riskerar bli mer innehållsförteckning än njutbar prosa. Man får ändå en bra inblick i Big Mama Thorntons karriär, om än inte i hennes liv - om hon hade något - utanför scenen. Men nog verkar det som om hon, bakom en förmåga att sätta krokben för sig själv, hade ett stort hjärta om folk väl lyckades vinna hennes förtroende.

Läs mer om liknande:

Elvis Presley? Namnet låter bekant

Janis Joplin var med på vad som kan ha varit det första rocktåget

Muddy Waters - lite blueshistoria

Så spelar du blues!

Publicerades ursprungligen i Jefferson.