Mellandagsrapport: Mellandagsjazz De Luxe
Under många år var det tradition med mellandagsjazz på
nöjespalatset Oléo i Växjö. Oléo finns inte kvar, men jazz finns det
fortfarande tappra i Växjö som tycker om och Kafe De Luxe har den goda
smaken att ta över spisandet. Och det enda som egentligen behövs är
mellandagar och jazz. Mellandagar är vanliga så här års och jazzmusiker
är det heller ingen brist på. De sistnämnda rent av främst med lokal
anknytning.
För de som verkligen ville göra en heldag började
tillställningen redan klockan tio på förmiddagen med mat och höll sedan
på till klockan ett på natten. Då kunde man ta del av i tur och ordning
både heldagsbrunch (som namnet till trots bara serverades 10-14), happy
hour och aftonmeny. Och denna dag känns Kafe De Luxe ännu mer som ett
vardagsrum än det brukar. Atmosfären är avslappnad och känslan är att
det är trevligt att det råkar pågå en konsert mitt i maten. Jazz kan ju,
när den är på det humöret, vara utmärkt att lyssna på medans man sitter
och pratar lite. I restaurangen var det därför lite mer lågmälda
framträdanden.
Det känns som om musikerna sitter eller står och
jammar lite för att de känner för det. Det är befriande anspråkslöst
utan att vara avslaget. Först ut i restaurangdelen var Annie och
Charlotta som med sång och gitarr bjöd på bland annat lågmälda Bill
Evans-tolkningar och visade att jazzen inte bara har en historia utan
även en framtid. I Sverige är Evans mest känd för Monica
Zetterlund-samarbetet Waltz For Debbie och Monicas vals, som titelspåret
heter i svensk översättning av Beppe Wolgers, inledde konserten.
Charlotta heter Andersson i efternamn och avslutade även kvällen med
enligt förhandsryktet skönt puttriga (menat som en komplimang) och
bitvis lite rockiga Charlottas Burnin´ Trio. Innan dess spelade även
Daveby Four och Smüssel. Tyvärr kom en deadline i vägen.
I
källaren var det lite mer högljutt än i restaurangdelen, men även där
med sittande publik. Samtliga närvarande har förstås fått lära sig av
mamma att vänta en timme efter maten innan de dansar loss till jazz. De
fem grånade herrarna i Sleeping Beauty inledde hela tjofläsket med en
följsam och eklektisk jazzgumbo bestående av bland andra Duke Ellington,
Miles Davis, Antônio Carlos Jobim och Mel Tormé och satte sin personliga prägel på låtarna.
Det
är svårt att se hur någon med ett jazzhjärta, eller musikälskare
generellt, kan vara missnöjda med det här upplägget - som borde användas
oftare! Och Växjös jazzscen verkar även i framtiden vara i trygga
händer.
Läs mer om liknande:
Publicerades ursprungligen i Smålandsposten.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida