tisdag, december 30, 2014

Mellandagsrapport: Mellandagsjazz De Luxe

Under många år var det tradition med mellandagsjazz på nöjespalatset Oléo i Växjö. Oléo finns inte kvar, men jazz finns det fortfarande tappra i Växjö som tycker om och Kafe De Luxe har den goda smaken att ta över spisandet. Och det enda som egentligen behövs är mellandagar och jazz. Mellandagar är vanliga så här års och jazzmusiker är det heller ingen brist på. De sistnämnda rent av främst med lokal anknytning.
För de som verkligen ville göra en heldag började tillställningen redan klockan tio på förmiddagen med mat och höll sedan på till klockan ett på natten. Då kunde man ta del av i tur och ordning både heldagsbrunch (som namnet till trots bara serverades 10-14), happy hour och aftonmeny. Och denna dag känns Kafe De Luxe ännu mer som ett vardagsrum än det brukar. Atmosfären är avslappnad och känslan är att det är trevligt att det råkar pågå en konsert mitt i maten. Jazz kan ju, när den är på det humöret, vara utmärkt att lyssna på medans man sitter och pratar lite. I restaurangen var det därför lite mer lågmälda framträdanden. 
Det känns som om musikerna sitter eller står och jammar lite för att de känner för det. Det är befriande anspråkslöst utan att vara avslaget. Först ut i restaurangdelen var Annie och Charlotta som med sång och gitarr bjöd på bland annat lågmälda Bill Evans-tolkningar och visade att jazzen inte bara har en historia utan även en framtid. I Sverige är Evans mest känd för Monica Zetterlund-samarbetet Waltz For Debbie och Monicas vals, som titelspåret heter i svensk översättning av Beppe Wolgers, inledde konserten. Charlotta heter Andersson i efternamn och avslutade även kvällen med enligt förhandsryktet skönt puttriga (menat som en komplimang) och bitvis lite rockiga Charlottas Burnin´ Trio. Innan dess spelade även Daveby Four och Smüssel. Tyvärr kom en deadline i vägen.
I källaren var det lite mer högljutt än i restaurangdelen, men även där med sittande publik. Samtliga närvarande har förstås fått lära sig av mamma att vänta en timme efter maten innan de dansar loss till jazz. De fem grånade herrarna i Sleeping Beauty inledde hela tjofläsket med en följsam och eklektisk jazzgumbo bestående av bland andra Duke Ellington, Miles Davis, Antônio Carlos Jobim och Mel Tormé och satte sin personliga prägel på låtarna. 
Det är svårt att se hur någon med ett jazzhjärta, eller musikälskare generellt, kan vara missnöjda med det här upplägget - som borde användas oftare! Och Växjös jazzscen verkar även i framtiden vara i trygga händer.

Läs mer om liknande:
Publicerades ursprungligen i Smålandsposten.

Etiketter: ,

0 kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]

<< Startsida