Bob Dylans Blood On The Tracks 40 år

I mitten av 1970-talet hade Bob Dylans form på skiva gått lite upp och ner de senaste åren. Och ärligt talat mest ner. I september 1974 gick han in i en studio i New York och påbörjade inspelningen av en skiva som skulle bli en formtopp och än idag anses vara en av hans bäst. Han hade relativt nyligen återvänt till turnélivet efter att ha varit hemmapappa i åtta år och återförenats med The Band för ett turné som hade gett kassaapparater över hela USA glädjefnatt.

Blood On The Tracks kallas för skilsmässoskiva (se även bland många andra Joni Mitchells Blue och Bruce Springsteens Tunnel Of Love), men Dylan själv har alltid förnekat det. På samma sätt som han alltid har förnekat allt som alla någonsin har sagt om honom. I sin självbiografi hävdar han att texterna baseras på en novellsamling av Anton Chekhov. Jakob Dylan, son och artist, har sagt att när han lyssnar på skivan hör han sina föräldrar. Intressant också att Jakob här bryter mot Dylanklubbens första regel: man pratar inte om Dylanklubben. Pappa Bob har sagt att han inte skriver självbiografiskt. Mamma Sara sa ingenting till pressen, men fick en uppenbart biografisk låt på nästa skiva - Sara.

Det går också att titta på låttitlarna. Idiot Wind (it´s a wonder you even know how to breath, väser Dylan), You´re A Big Girl Now, You´re Gonna Make Me Lonesome When You Go, If You See Her, Say Hello och Shelter From The Storm. Samtliga lysande skapelser. Samtliga med en klang av att ett uppbrott är på väg.

När inspelningen i New York var klar kände Dylan att vissa av inspelningarna inte höll måttet så han åkte till Minneapolis och gjorde nya versioner. Det slutade med att halva skivan, som gavs ut i januari 1975, är inspelad i New York och halva i Minneapolis. Eftersom det finns få saker Dylanfansen gillar mer än att hävda när det finns outgivna versioner av utgivna låtar är att de outgivna versionerna är bättre (alltid! minst!) är det här förstås en guldgruva. Det är inte lika bra som helt outgivna låtar, men nästan.

Och det bör påpekas att fansen har rätt i det här fallet. New York-tagningarna är bättre och ingen har svaret på frågan om varför Dylan tog sin gitarr och munspel och åkte till Minneapolis för en omgång till.

I efterhand har dock alla låtarna från New York getts ut i olika sammanhang - med undantag för Lily, Mary And The Jack Of Hearts - men inte alltid i de tagningar som egentligen var tänkta att ges ut (kolla t ex in The Bootleg Series, Vol 1-3).

Bob och Sara skiljde sig 1977, men sägs fortfarande vara vänner. De var gifta i elva år och fick fyra barn tillsammans.

Läs mer om liknande:
Recension: The Basement Tapes
Bob Dylan för nybörjare
Bob Dylans 30 bästa låtar
The Band la grunden till skäggrocken