Fula Fula Ord: Konsertrecension: Mr Bo And The Voodooers charmar

MR BO AND THE VOODOOERS
Plats: Kafe De Luxe.
Tid: Lördagen den sjätte december.
Längd: Två timmar plus paus.
Publik: Från ett tiotal till ett trettiotal till ett sextiotal.
Bäst: Det är svårt att sluta stampa takten.

- Vill ni höra lite blues, frågor Mr Bo i en av konsertens sista låtar. Vad är det vi har lyssnat på hela kvällen? När bandet går av scenen är det några längst fram som börjar ropa: one more time. Nog för att göteborgska kan vara svårt att hänga med i, men de pratar ändå svenska.

Mr Bo And The Voodooers bildades 1997 och består av dels Mr Bo och dels av The Voodooers. Mr Bo kallas till vardags Bo Carlsson (gitarr) och The Voodooers kallas till vardags Bo Hansson (orgel), Lars Mellqvist (bas) och Daniel Winerö (trummor). Orgeln - 1: vem kan motstå orgel och 2: heter man Bo Hansson kan man förstås inte spela något annat instrument - betyder att det finns en rejäl dos soul i bluesen. Och soulblues är en betydligt roligare uppfinning än bluesrock. Bandet kan inte sägas ha någon större bredd, men det de gör gör de bra och särskilt Hansson, som sittdansar vid orgeln, och Mellqvist diggar under andra halvan loss rejält. Rytmsektionen ser till att musiken drivs framåt medans Carlsson och Hansson spelar solo. Carlsson är den sortens gitarrist som inte tävlar om vem som kan spela snabbast utan hellre går på känsla.

Konsertens första halva håller sig ofta till mellantempo och är lite baktung. Inte den sortens blues undertecknad egentligen gillar, men ändå rycker det i fötter och knän. Det är en positiv överraskning. Redan som andra låt kör de en Otis Rush-cover och senare blir det gospelkänsla med tung orgel via OV Wright.

Tempomässigt finns det möjlighet till både bugg och tryckare om man är sådan. Det finns också möjlighet till en även för initierade forskare hittills okänd kombination av de båda dansformerna.

Efter paus höjs tempot något och dansen sprider sig längre bak i lokalen. Bandet spelar bland annat 300 Pounds Of Heavenly Joy (inte minst känd från Blues Brothers) som enligt Mr Bo är en hyllning till den mogna mannen. 300 pounds motsvarar nästan 140 kg och efter all dans lär snittvikten i publiken ha tryggt avstånd till den siffran. Wrapped Up In Love Again tillhör också höjdpunkterna efter paus och visar att Carlsson kan stava till både Albert och King.

Det är kul att se att publiken växer under kvällens gång och att det ibland går att charmas av något som i vanliga fall sorteras under inte riktigt min grej. Respekt. Och stilpoäng för hattarna.