Ewan Svensson Trio ger avslappnad konsert

 Plats: Palladium.
Tid: Onsdagen 17 april.
Längd: 85 minuter plus paus.
Publik: Ett tjugotal.
Bäst: Nya låten Better Than Anything.
Saknade mest: Publik. Nog för att det är fint väder ute, men ändå.

Gitarristen Ewan Svensson, som har liknats vid Jim Hall, debuterade i slutet av åttiotalet och har sedan dess varit väldigt produktiv i en rad olika konstellationer både på skiva och scen. Till Palladium kommer Svensson med sin trio och dottern Hannah på sång. Bandet består också av Magnus Gran på trummor (med sedan 1990) och Yasuhito Mori på kontrabas (med sedan 1993).

De inleder instrumentalt med lugna Bitvis från början av karriären. Rytmsektionen ger stadigt och uppfinningsrikt komp åt Svenssons precisa gitarrspel. Det är väldigt tekniskt, men också obevekligt svängande och tillbakalutat. Ibland spelar de tillsammans, ibland mot varandra. Trion står och sitter i halvcirkel. Svensson och Mori har ofta ögonkontakt. Även om det tveklöst är Svensson som är motorn har också de andra viktiga roller att fylla. De kommunicerar i små detaljer.

När Mori spelar solo i Pretend You´re Mine är det istället gitarr och trummor som utgår rytmsektion. När gitarren och basen spelar ett riff unisont är det en häftig effekt. Better Than Anything presenteras som ny för idag och har en ovanligt dramatisk ackordföljd som gör att den sticker ut.

Far och dotter gör en låt från skivan Two Generations och blir för stunden en duo. Vi får också höra Short Talk från en kommande skiva i samma format. Kvällens stora klassiker är The Way You Look Tonight som görs i en högst egen version. Den börjar lugnt med bara sång och gitarr innan den trampar igång rejält med bas och trummor. Låten visar sig innehålla både kvällens flinkaste gitarrsolo och ett trumsolo.

Hannah Svenssons sång är rak och utan krusiduller. Då ska i rättvisans namn också sägas att texterna bitvis är väldigt ordrika och melodierna inte alltid de enklaste. När konsertens andra halvan inleds med två blueslåtar, en i moll och en i dur, innehåller texten till The Blues Are Never Far Away bitvis så många stavelser att man undrar hur hon hittar luckor att andas i.

Billie Holidays God Bless The Child sjungs nästan för rent, men å andra sidan kan ingen sjunga som Holiday och då är det en bra idé att göra något eget av det istället.

Svensson imponerar även som kompositör, hans låtar stor sida vid sida med klassikerna utan problem, och man kan inte låta bli att misstänka att han varit ett större namn om det stått USA i passet.

Läs mer om liknande:

Svensk jazz för nybörjare

Du har väl inte missat Ken Burns serie om jazz

Så spelar du blues i både moll och dur

Carin Lundin gör också eget av klassiker

Publicerades ursprungligen i Smålandsposten.