Jag gillar tegelstenar

Det har blivit något av en tradition att läsa en tjock bok varje sommar. Förra året läste jag Ulf Lundells Frukost På En Främmande Planet, året innan Peter Englunds Ofredsår. I år blev det 1001 Album Du Måste Höra Innan Du Dör. Det var intressant läsning. Alla superlativ som haglar över sidorna kan bli lite tröttsamma i längden, de mer återhållna texterna är bäst. Ibland undrar man förstås varför vissa skivor kom med och varför vissa andra inte kom med. Men framförallt blir man nyfiken på allt man missat, på allt man skulle vilja höra. I den svenska upplagan har dessutom nestor Lennart Persson fyllt på med lite mer svensk musik, både Wilmer X, Stina Nordenstam, Tages, Eldkvarn och Monica Zetterlund dyker upp.

Rent praktiskt gör det förvisso inget att personliga favoriter saknas. Jag vet ju redan att jag måste höra t ex Ed Harcourt innan jag dör. Värre är det att jag tydligen måste lyssna på Bon Jovi och Limp Bizkit. Trots detta är det svårt att hitta en bok med högre High Fidelity-faktor i år. Den täcker både jazz, soul, pop, rock, blues, folkmusik, hårdrock och skäggrock.

Bilden? Den föreställer Mr Gumby som förekommer i Monty Python´s Flying Circus. Han är den enda karaktären som återkommande spelades av alla pythonar. Han var rentav den enda återkommande karaktären. Hursomhelst. Mr Gumby gillar tegelstenar, främst att slå sig i huvudet med, men också - i nödfall - att kasta på folk. Hans meningar är ofta enstaviga.

Dagens låt är Forest Families av The Knife (som också är med).