Bob - mannen, myten, sylten

In Sweden, they have a system of higher taxes but welfare for everyone. They call it the Swedish model. Well, I could go for a Swedish model right about now.
- Bob Dylan

Ja, jag är lite kär i Bob. Det har jag varit sedan jag hörde Ballad Of A Thin Man första gången, även om jag då var liten och tjock. Det var innan jag blev den sofistikerade blandning av Cary Grant, Paul Newman, Johnny Depp och mytoman jag är i dag.

Idag har jag köpt No Direction Home på DVD. Det är en dokumentär som täcker de tidiga åren av Dylans karriär - fram till motorcykelolyckan 1966. Dessutom har jag köpt mannens 872:a studioalbum Modern Times. Döper man en skiva efter en Chaplinfilm är man på rätt spår (nummer tre). Å andra sidan undrar jag om skivan kan var fullt så apbra som många recensenter påstår. Är det verkligen möjligt att Dylan på ålderns höst har gjort ett tredje mästerverk på rad? Varken Time Out Of Mind från -97 eller Love And Theft från 2001 kan nämligen räknas som annat än mästerverk - även om jag mår lätt illa av det ordet.

Modern Times släpptes egentligen redan igår, men om man bor i Växjö - som ligger i en annan tidszon - får man nöja sig med dagen efter. Å andra sidan fick jag CD/DVD-version till samma pris som versionen utan CD skulle kosta, mao är det lika bra att inte klaga.

Alltså. Nu ska Bob och jag ha en helkväll. Med eller utan svensk modell.

Dagens låt är The Only Living Boy In New York av Simon & Garfunkel.