Konsertrecension: Ulrik Munther & Melina Borglowe

Ulrik Munther & Melinda Borglowe
Plats: Kafe De Luxe. 
Tid: Lördagen den tolvte december. 
Längd: 65 respektive 40 minuter. 
Publik: Ett sextiotal högljudda. 
Bäst: Atmosfären, musiken och glädjen.

Ulrik Munther slog igenom redan som femtonåring och har av allt att döma mer fokus på uttrycket än kändisskapet.  Efter hyllad skådespelarinsats i Efterskalv har han hittat till Kafe De Luxe. Nya skivan Allt Jag Ville Säga är debut på svenska och texterna är skrivna av Jonas Gardell. Med trio (gitarr, keyboard och synttrummor) gör Munther en spelning med låtsnickrandet i centrum och det står sig ypperligt.

Det är inte allsång från första ordet, men andra. Och det är inte ett försök till smart formulering. Det är sant. Munther hinner bokstavligt sjunga ett ord i första låten Närmare Himlen innan alla andra hänger på. Det tar 30 minuter innan Boys Don´t Cry blir första låt på engelska. Han påpekar att det är så intimt att han kan höra om någon sjunger fel. Enda minuset i protokollet är att han gör en Sting/Police-cover. Men han gör om den helt och gör en lysande version. Jäklar vad han kan sjunga! Det är nästan så att den kallhjärtade recensenten ställer sig och busvisslar med tonårstjejerna.

Melina Borglowe fortsätter kvällen som blivit natt. Hennes stora husgud Håkan Hellström hörs fortfarande bland influenserna, men summan är större än delarna. Hon har en utlevelsefull röst och tänjer i sidled på vissa stavelser som en och annan göteborgare. Som om hon glömt melodin, men försöker hitta rätt.

Tillsammans med bandet Olof Johnson, Jacob Larsson och Eric Bejstam kör hon sex låtar på engelska och sist en på svenska. När hon sjunger på engelska hörs det hur inspirerad hon är av Björk, en annan röst som formar ord på eget sätt. Alla låtar går lite för långsamt, men på ett bra sätt. Tänk Neil Youngs On The Beach. Borglowes band spelar förhoppningsvis inte släpigt av samma anledning som Youngs.

Det är kul att kunna lyfta på hatten för en lokal artist – hon är från rondell-/mat-/gröna-/hockeystaden Växjö – utan att det bara är tomt klingade lokalpatriotism. Borglowe har en egen ton i både sång, gitarr och låtskrivande och hon har inte ens lämnat tonåren. Sunflower Meadow är en favorit och en annan presenteras som en glad kärlekslåt och hon lägger till – för en gångs skull. Hon låter själv förvånad. Borglowe säger att hon inte var beredd på att det skulle vara så mycket folk och kan inte sluta le. Varför hon nu skulle göra det. Fortsätter hon så här får hon nog vänja sig. 

Läs mer om liknande: 

Växjö Visfestival med bland andra Melina Borglowe

Livekarusellen med bland andra Melina Borglowe

Neil Young 70 år

Mer Håkan Hellström? Alice B!

Publicerades ursprungligen i Smålandsposten.