Konsertrecension: Karin Rudefelt & Dr Blues
Karin Rudefelt & Dr Blues
Plats: Kafe De Luxe.
Tid: Lördagen den femte december.
Längd: Två timmar plus paus.
Publik: Ett sextiotal.
Bäst: Magic Brew.
Saknade mest: Lite mer AAAARRRRRR.
Plats: Kafe De Luxe.
Tid: Lördagen den femte december.
Längd: Två timmar plus paus.
Publik: Ett sextiotal.
Bäst: Magic Brew.
Saknade mest: Lite mer AAAARRRRRR.
Ett av Växjös envisaste bluesband (tja, blues/rock/funk/lite
annat) har hunnit fram till skiva nummer fem. Det är rent av releasefest denna
kväll. Skivan Out Of The Blues gästas bland andra av gitarristen Brian Kramer, finska
slidefantomen Erja Lyytinen och Clas Yngstöm. Och eftersom det är releasefest
går det att undra om någon av dessa kan tänkas dyka upp på scenen och vara med
och fira. Det visar sig att Brian Kramer från new York, boende i Stockholm, är
här för att vara med och agera öppningsartist. Sämre bonusar kan man ha.
Karin Rudefelt, Lennart Olofsson och Kramer inleder sedan akustiskt
i två låtar innan bas (Peter Borgström) och trummor (Tobias Magnusson)
ansluter. Olofsson har dragit på sig en halsinfektion av något slag – här går
det säkert att skämta om bandets namn - och även om han låter som en bakfull
Rod Stewart kämpar han på tappert. Den egna versen i You Should Be Sleeping går
sådär, men han kompenserar med vasst gitarrspel. Som alltid är musiken stabil,
trygg, gedigen och tungt framförd. Före paus blir det mycket tillbakalutat
funkgroove à la Band Of Gypsys. Bandet gör en poäng av att kvällens låtar är
egenskrivna, och med allt rätt, men nog är riffet i Time For Revenge mer än
snarlikt Green Onions?
Efter paus säger de att de ska höja tempot och det gör de
inledningsvis. Can´t Take It No More får igång publiken som nu efter paus och
eventuellt lite jäst dryck är mer villig att röra på sig. Men snart sänker de
tempot i Won´t See My Baby No More som har både snygg slide och kvällens bästa
sång av en innerlig Rudefelt som når hela vägen, men annars har en lite
obluesig lågmäld stil. Inför de sista låtarna dyker Kramer upp igen och denna
gång med elgitarr. Tror ni det blir mer solon tror ni rätt.
I Tage Danielssons bok Sagor För Barn Över 18 År finns Sagan Om Busschauffören Som Tänkte Att Va Fan. Om det är något som saknas under
kvällen är det att bandet gärna skulle få tänka att va fan oftare. Ta ut
svängarna lite mer. Ställa sig på kanten och tårna. De är onekligen duktiga musiker,
men släpp musikerna loss - det är releasefest! Inget illa i rutin och
välspelade låtar, men när Magic Brew körs med dubbel slide och till synes av en
slump glider över i Smoke On The Water och Olofssons röst nästan ger upp
bränner det till på riktigt. Doktorn kan ju. Mer sånt.
Läs mer om liknande:
Publicerades ursprungligen i Smålandsposten.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida