Artikel: En flod av musik från Springsteen
Bruce Springsteen var 29 år när han började jobba på
uppföljaren till Darkness On The Edge Of Town i mars 1979. Både i text och musik
började han hitta formen för sitt uttryck. Han fokuserade inte längre på de som
flydde småstaden, utan på de som blev kvar. Ungdomens yvighet var borta. Inspirerad
av sina föräldrar (mamman sekreterare, pappan i långa perioder arbetslös),
syskon och vänner började han skildra relationer, arbetarklassens villkor och
socialt arv. Karaktärer med jobb de inte nödvändigtvis trivs med, men behöver
för att kunna betala hyra och sätta mat på bordet.
Även om han inte riktigt visste vad för sorts skiva han
skulle göra – han har ofta jobbat med genomgående teman och valt låtar från innehåll
och stämningar - saknades det inte idéer. Det hårt prövade E Street Band var
med och gjorde demoinspelningar till över 100 låtar, utöver de cirka 100 han
gjorde egna demos på. Det är fler låtar än många artister gör under en hel
karriär. Gitarristen och barndomsvännen Steven Van Zandt/Little Steven/Miami
Steve/Silvio Dante har påpekat att Bruce aldrig har mindre material än till fem
skivor liggandes.
I nya boxen The Ties That Bind: The River Collection (fyra
skivor, tre dvd:er eller Blu-ray med en konsert från 1980, en dokumentär om
inspelningen samt en fotobok) följer vi resan till floden. Vi hör ett E Street
Band som förvandlas till en levande jukebox. Först lämnade Bruce in en enkel-lp
till skivbolaget. Tio låtar redo för utgivning. Men något saknades. Till slut
drämde han till med en dubbel-lp med 20 låtar utan röd tråd men med större
bredd. Gladpop, rock, country – framförallt i texternas dialoglika rakhet - nattsvarta
ballader, några av de mest isande låtar han gjort, och lite väl mycket
raggarrock rymdes. Fest, vardag och gråt, mister. Outgivet spelades live,
konserterna höll redan då på tills han inte orkade stå upp längre, annat blev
b-sidor på singlar. Till exempel klaustrofobiska Roulette, om samma incident Tage
Danielsson skrev sin sannolikhetsmonolog kring.
Nu möter vi några till och, tja, de flesta låtskrivare hade
offrat sina flanellskjortor för Loose Ends, som även dök upp på boxen Tracks
1999. Men Springsteen valde bort den. Vi som har Tracks får några dubbletter.
Kanske lite onödigt, men ändå marginell kritik. Elva av de 22 låtarna på skiva
fyra är tidigare outgivna, skiva tre är lp:n han inte gav ut – och som
avslutades med just Loose Ends. Dramatiska balladen Stray Bullet är en
höjdpunkt som suger tag. Rockabillyversionen av You Can Look (But You Better Not Touch) är i alla fall kort.
Hungry Heart blev hans första hit och han blev stjärna. Fyra
år senare kom låten om landet han föddes i, inspirerad av den president som
valdes nästa samtidigt som The River gavs ut hösten 1980. Under de följande
åren skulle Springsteens texter bli mer uppgivna och missförstådda - inte minst
av presidenten som kritiserades - och han själv ännu större, både i popularitet
och bicepsmått. Men det är en helt annan box. ONETWOTHREEFOUR!
Läs mer om liknande:
Publicerades ursprungligen i Smålandsposten.Etiketter: musik, skiva, stor jävla låda
0 kommentarer:
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida