Skivrecension: Keith Richards

Rock
Keith Richards
Crosseyed Heart
(EMI/ Universal)
Betyg: 3

 
Det här är Keith Richards första soloskiva på 23 år. The Rolling Stones har bara gjort två skivor de senaste 20 åren. Vad sysslar han med hela dagarna (förutom det uppenbara)? Tillsammans med musiker som rör sig i kretsarna kring Stones - bland andra Steve Jordan, Waddy Watchel och Ivan Neville - har han spelat in en rad låtar som låter ganska exakt som det är rimligt att en soloskiva låter av en ärrad rockfarbror som förmodligen inte lyssnar på musik inspelad efter början av sjuttiotalet när Gram Parsons soloskivor släpptes. Richards är traditionalist ut i de krokiga fingertopparna.

Och om han till vardags jobbar med en gympainstruktör som är besatt av att aldrig bli äldre än 18 finns här låtar om att åldras, något Richards förmodligen är lika förvånad som alla andra av att det är något han får uppleva. Här finns de sista inspelningarna som saxofonkompisen Bobby Keys gjorde innan han gick bort. Alla gamla Stonesfans riskerar flugor i ögonen när de lyssnar på Blues In The Morning, som dessutom har ett så löst sväng att det är svårt att stå still. Och ett riff misstänkt likt Can´t You Hear Me Knocking.

Löst sväng är - inte helt oväntat - ett genomgående tema. Skivan är som bäst när Richards och musikerna inte anstränger sig, när de bara lägger sig i det varma bad som äkta musikglädje innebär. När de rullar snarare än rockar. Helt utan tanke på vad som är trendigt eller gäller den här veckan. När de bara är ett gäng som sitter och spelar gammal country, lite reggae och rock för att de inte kan låta bli. Då framstår Richards fortfarande som den där femtonåringen som stod i skivaffären och fånler åt Jimmy Reed-skivan han äntligen lagt vantarna på.

Lyssna på: Heartstopper, Nothing On Me och Blues In The Morning.

Läs mer om liknande:

The Rolling Stones fyller 51 

The Rolling Stones remastrar klassisk liveskiva 

The Rolling Stones Rock´n´roll Circus

Fem låtar med The Rolling Stones som borde vara klassiker

Publicerades ursprungligen i Smålandsposten.