Konsertrecension: Love Antell

Love Antell
Plats: Teatern.
Tid: Torsdagen den tolfte mars.
Längd: 75 minuter.
Publik: Över 120.
Bäst: Låtarna är gediget hantverk och mer levande än på skiva.

På något sätt har det hunnit gå tolv år sedan Love Antell debuterade med bandet Florence Valentins EP Allt Dom Bygger Upp Ska Vi Meja Ner. 2007 kom den moderna klassikern Pokerkväll i Vårby Gård som hade platsat på The Clashs London Calling utan att skämmas för sig. Den avslutar till jubel kvällens konsert.

I samband med sin förra skiva, solodebuten Gatorna Tillhör Oss, spelade han i Växjö och Smålandspostens recensent skrev att det kändes som att Love befann sig mitt i steget och att det skulle bli intressant att se vad det skulle ta vägen när foten sattes ner. Efter sin medverkan i Så Mycket Bättre (Tommy Tycker Om Mig har aldrig varit och kommer aldrig bli en bra låt, men ikväll är den uthärdlig) och med nya skivan Barn av Amerika är det förstås tänkt att Love ska bli ett namn på allas läppar - foten är onekligen nedsatt. Skivan är gjord i samarbete med refrängsnillet Pär Wiksten från Wannadies, som även samarbetat med bland annat Amanda Jenssen.

Var och varannan låt förtjänar att nämnas, men det skulle bli en tråkig recension. Många av höjdpunkterna kommer från just Barn Av Amerika. Europa inleder med snygg fiol och blått ljus - ljuset i sig är värt en applåd. Mellansnacket är en blandning av personliga reflektioner och samhällskommentarer, Love gör ett engagerat och sympatiskt intryck. Han berömmer bland annat den vackra teatern och påpekar att han ibland spelar på ställen som ser ut som bajamajor. V tillägnas alla som hänger upp väskor på statyer när en stad som kan få vara anonym röstade ner en politisk staty. Coyote består av bara gitarr och trummor och är lågmäld ökencountry komplett med Ennio Morricone-visslingar. Det annars fyra personer starka bandet (ingen nämnd och ingen glömd) gör genomgående ett bra jobb. Låtarna som ibland kan vara lite taniga på skiva blir mer fysiska och aggressiva live. Antell själv påminner bitvis om en något mer sansad Thåström. Publiken är snabbt med på noterna och det uppstår sittdans, spontant handklapp och bitvis allsång. På slutet kommer bejublade höjdpunkter som Gatorna Tillhör Oss, Upp På Sociala, Ner På Systemet och Barn Av Amerika.

Rent musikaliskt gör Love kanske inte något nyskapande. Det är traditionell pop och rock, men han gör det bra. Och glädjande nog lönar det sig att lyssna på texterna. Välsnickrad musik för både höfter och hjärna. Konserthuset nästa gång?

Läs mer om liknande:

Loves förra Växjökonsert 

Bruce Springsteen för nybörjare

Proggen kanske inte bara var ond?

Brainpool behöver nämnas oftare

Publicerades ursprungligen i Smålandsposten.

Ps. Apropå bilden. När jag säger att ljuset var blått så menar jag att ljuset var BLÅTT.