Maestromusic World Festival segrar till slut

Plats: Palladium.
Tid: Torsdagen sjätte november.
Längd: 50 plus 65 minuter.
Publik: Ett tiotal.
Bäst: Musikens bredd.
Saknade mest: Publik.

En folkmusiktangoduo som visar sig vara mycket mer än en folkmusiktangoduo, en vis/bluesduo som visar sig inte vara en vis/bluesduo och en komiker som inte kunde vara med. Han ersätts av nyckeln till paradiset - gratis bulle i pausen. Det blev en intressant kväll på Palladium.

Inledande Jean And The Mean Machine består av riksspelemannen Jeanette Eriksson (som förslagsvis är Jean) och tangocellisten Beata Söderberg (som då förslagsvis är den elaka maskinen). Att blanda slängpolska, skog och mygg med tango, eldigt humör och, tja, vilken irriterande insekt som nu är vanlig i Argentina, kan på papperet verka som att äta empanada med lingonsylt. Men musik är precis så gränslös som vi tillåter den vara, även om tangon kanske hamnar lite i skymundan.

Med en medlem från Skåne och en från Östergötland växlar de mellan polskor och marscher men, som de säger, grejar om dem lite. Med kraftfull cello i botten ges musiken ibland närmast klassisk framtoning. Något som börjar som en öm polska förändras och blir tyngre tills det låter som något Beethoven kunnat komponera när han får parkeringsböter trots att han bara skulle springa ett kort ärende. Eller rent av något som cellokvartetten Apocalyptica kunnat ha med på sin skiva med Metallicatolkningar. Bitvis blir det så tungt att det hade varit fullt logiskt om de bullrat igång riffet till Master Of Puppets.

Vad blir det sen? Bluesgitarristen Svante Sjöblom från Skåne i den amerikanska södern och vissångerskan Sofie Livebrant från Stockholm inleder med att berätta att de inte tänker sjunga blues och visor. Istället blir det hillbillyfolkcountryblues. Tänk The Carter Family, eller om ni är yngre: tänk O Brother, Where Art Thou. Eller om ni är ännu yngre, tänk First Aid Kit.

- Det är bara uruppföranden idag, påpekar Sjöblom och musiken får en bra nerv av att det är lite orepeterat och spretigt. De sjunger ändå fantastiska stämmor. Sjöblom sjunger som en svart man utan framtänder men med folkpension; han gör det fullt naturligt och det känns aldrig tillgjort. Livebrant sjunger låtar inspirerade av Jeanette Winterson, Emily Dickinson och Sylvia Plath. Duon byter mellan varsin gitarr, fiol med handklapp och fyrhändigt piano. Blundar man kan det vara 1865, 1920, 1969 eller 2014. Sista ordinarie låten kallas See You In Hell. Väl på plats förtjänar de större publik.

Läs mer om liknande:

Beethoven med Glenn Miller Orchestra

Metallica för nybörjare

First Aid Kit live

Country för nybörjare

Publicerades ursprungligen i Smålandsposten.