Skivrecension: Bob Dylan And The Band - The Basement Tapes

AMERICANA
BOB DYLAN AND THE BAND
The Bootleg Series Vol 11: The Basement Tapes Raw
(COLUMBIA/SONY)
Betyg: 4

29 juli 1966 kraschade Bob Dylan med sin motorcykel och fansen har sedan dess diskuterat hur allvarligt skadat han blev. Han avbokade i alla fall en lång rad konserter - kanske inte med olyckan som verkligen anledning, kanske mest som praktisk ursäkt - och bestämde sig för att stanna hemma med den växande familjen. Han skulle inte turnera igen på åtta år. Medan resten av popvärlden odlade mustasch och gick på LSD lekte Bob nybyggare och började gräva efter den amerikanska musikens rötter djupt nere i myllan/nere i en källare. Trots att han försvann från strålkastarljuset fortsatte han skriva och under avslappnade former spela in med blivande The Band i källaren i deras rosa hus i Woodstock. Banden rullade och rullade och rullade och rullade. Bob skrev, gammal folkmusik spelades in, countrylåtar (Johnny Cash och Hank Williams) tolkades och det som nu kallas Americana började ta form.

Inspelningarna fick snart mytisk status. De gavs först ut som bootleg 1969 under namnet Great White Wonder med tveksamt ljud. Det påstås nu ofta vara den första bootlegen. 1975 kom The Basement Tapes (som inspelningarna kallades med samma logik som The Band fått namnet The Band). Bandets ledare Robbie Robertson hade gjort urvalet som kritiserades för att innehålla fel låtar (för lite Bob, för mycket The Band) och ha förbättras i efterhand med nya pålägg gjorda flera år efter banden hade spelats in rakt upp och ner utan krusiduller. 

Så ända sedan första delen av The Bootleg Series kom 1991, först som ett sätt att förekomma alla olagliga Dylanskivor som finns att köpa, har Dylanologerna gått och väntat på att riktiga The Basement Tapes ska ges ut i originalform. Och nu jäklar är hela tjofläsket här. Och med några nyfunna låtar som alla hade glömt bort.

1967 var en period när Dylan letade efter ett nytt språk och countryinfluensen blev allt mer tydlig. Textmässigt bytte han surrealism mot familjeliv, amerikanska legender och rent nonsens. Dubbelversionen med 38 låtar (som är den betygsatta) innehåller ett fint häfte och låtar bekanta från versioner av The Band, The Byrds, Miriam Makeba och, tja, Manfred Mann. Här finns också en långsam bluesversion av Blowing In The Wind som först hade getts ut bara fyra omöjligt intensiva år tidigare. Här finns också ärligt talat några låtar vars värde förmodligen ligger mer i den status Dylan och The Band har än i de ibland ingen-kan-låten-men-vi-tutar-och-kör-och-ser-vad-det-hamnar attityd som rådde mellan de sex herrarna. Eller fem, för trummisen Levon Helm anslöt inte förrän mot slutet av inspelningarna när de redan pågått i flera månader. Samma attityd ledde också, det medges, bitvis till sökande mästerverk. Några av Dylans bästa inspelningar finns här.  

Lådan med sex skivor, och för all del några vykort, kostar närmare fyrsiffrigt. Den har potential att orsaka lika många sjukskrivningar som fotbolls-VM. Nu tar vi en kopp kaffe på det här, pojkar.

Lyssna också på: The Band - Music From Big Pink (1968).

Läs mer om liknande:
Bob Dylan för nybörjare 
Bob Dylans 40 bästa låtar?
Dagens i-landsproblem: Bob Dylan
The Band lade grunden för skäggrocken
Vad handlar The Band-låten om?
Publicerades ursprungligen i en kortare version i Smålandsposten.