Bokrecension: En Bok Om Dogge Doggelito

IBLAND VILL MAN BARA FÖRSVINNA: EN BOK OM DOGGE DOGGELITO
KIM VEERABUTHROO NORDBERG
Förlag: ALBERT BONNIERS FÖRLAG

Boken börjar med att en sjuårig Dogge hoppar från sjunde våningen för att han tror han kan flyga. Anledningen till det sista är den jointen en av husets tonåringar just bjudit honom på. Målet är att bli den första "blatten på månen". Han landar på en man som just är på väg ut ur huset och klarar sig oskadd. Dagen efter får han veta att en av pensionärerna boende i huset har sjunkit ihop utanför huset och dött. Det är också berättelsen om det ambitiösa miljonprojektet och verkligheten det ledde till.

När The Latin Kings slår igenom får de ett brett genomslag på kultursidor och deras inflytande som representanter för något som varit gömt långt ut i marginalen överträffar snabbt deras roll som pionjärer för den hiphop som dittills mest varit ett exotiskt inslag och väl - liksom alla annan ny musik - mest såg som en övergående fluga.

Kungarnas uppgång (vild allsång: snubben trodde han var cool, för han hade en pistol) och fall skildras i boken, men Dogge själv verkar ha ett något kluvet förhållande till den delen av sitt liv. Delvis sannolikt grundat i att det på ett personligt plan ofta var jobbiga år. De andra två tredjedelarna av The Latin Kings, bröderna Salla och Chepe, har undanböjt att medverka i boken. Deras medverkan hade onekligen gjort boken mer helgjuten, men Veerabuthroo Nordberg bifogar svaren han fått från bröderna i samband med sina förfrågningar och tydligare nej är svårare att hitta.

Boken beskriver ett liv som inte alltid varit lätt, men här finns också en man med en rejäl dos charm, energi och järnvilja men visar sig också dölja en grubblare som rent känslomässigt har gått igenom saker som skulle få många andra att ge upp. Han har förlorat en fru till cancer och ett barn som bara får ett andetag.
Men att ge upp har aldrig varit ett alternativ för Dogge. Den kanske största svackan i hans liv skedde under samma period som The Latin Kings nådde sin absoluta kommersiella topp och stod på ett utsåld Ullevi som förband till Gyllene Tider.

Dogge började som en förortskille som betedde sig som en förortskille förmodades bete sig kombinerat med en charm och iakttagelseförmåga som nu i efterhand gjort honom till svensk hiphops gudfader. Han sålde sitt ansikte till reklam och ställde upp på allt som gav pengar. Han förklarar själv i boken att den cred det ger att vara hiphoppionjär inte betalar hyran och ger mat till hans barn. Det gör däremot alla reklamjobb och tv-sammanhang han tackat ja till. När han anklagas för att ha sålt sig svarar han med att hans främsta jobb är att göra folk glada. Och att döma av hans status i det Botkyrka han föddes i och fortfarande bor kvar i har han lyckats. Han är en omtyckt lekfarbror, även om han skrotat kepsarna.
När man läser en biografi går det alltid att ifrågasätta saker som inte kom med, men när man läser boken får man svar på frågor samtidigt som nya ställs. Och med den hiphopvåg som svept över Sverige de senaste åren går det inte att överskatta hur viktiga The Latin Kings var och är - medans Dogge själv numera satsar på salsa - även om det var gratis cyklar som gav honom en plats i folkhemmet. Men dit var resan lång. Det här en intressant, välskriven och gripande bok även om för den som inte tror sig ingå i målgruppen. Ge den en chans - den handlar om konsten att överleva.

Läs mer om liknande:

Viv Albertines självbiografi är en av årets bästa

Gyllene Tider-biografi borde kunnat bli mer

Proggen sa också något om sin samtid

Pugh var också en del av konserten på Ullevi