Sugen på svensk musik i sommar?

Efter att folkparkerna mer eller mindre försvann i början av nittiotalet har festivalerna och stadsfesterna tagit över. Fördelen är att man slipper välja vilka av sina favoriter man vill se - har man tur kommer flera till samma festival. Nackdelen är att en artist sällan får spela så länge de vill och kanske inte hinner med "alla" sina måsten. 90 minuter brukar vara max även om det finns undantag. Metallica ska t ex spela två timmar, vilket väl måste anses vara mer eller mindre en hel låtlista på hårdrockstjofläsket Sonisphere i Hultsfred.

Om man inte har tid eller råd att lägga hela sommaren på att sicksacka mellan sina favoritartister går detta alltså att lösa med ett festivalbesök. Gillar man Anna Ternheim kan man välja mellan någon av de sex tillställningarna Siesta, Arvika, Storsjöyran, Peace & love, Hultsfred och Putte i parken. Frida Hyvönen och Thåström är nästan lika flitiga med fem festivaler vardera.

Gillar man svenska artister kan man alltså underlätta logistiken avsevärt. Hello Saferide, Markus Grunegård och A Camp spelar också snart på en scen relativt nära dig, nästan oavsett var du bor.

Hur blev det egentligen så här? Svenska Dagbladet har pratat med bl a Per Alexandersson (Hultsfred) och Joel Borg (Way Out West). Intressant läsning.

Läs artikeln om festivalsommaren 2009.

Läs mer om Anna Ternheim.

Läs mer om Hello Saferide.

Läs mer om Way Out West.