Om live-skivor

På den engelska musiktidningen Mojos hemsida diskuteras just nu vilka liveskivor som är de bästa. Liveskivan är en helt egen genre där publiken ibland nästan spelar en lika stor roll som bandet. Vi har de stora klassikerna som James Brown Live At The Apollo, The Who Live At Leeds, Bob Dylan Live 1966, Johnny Cash At Folsom Prison, den ultimata gubbrockfesten av The Band som kallas The Last Waltz, även om Rock Of Ages nog är ännu bättre och, kanske i något mindre utsträckning, Hep Stars On Stage.

En personlig favorit är Iron Maidens Live After Death. När jag var i mina tidiga tonår lät sångaren Bruce Dickinson uppmaning scream for me, Long Beach som något av det häftigaste som sagts på en scen. Skivan (och DVD:n) håller än. En annan personlig favorit är Simon & Garfunkel med Live From New York City, 1967 som bara är två röster, en gitarr och förvånansvärt roligt mellansnack av Garfunkel.

Det finns också vad man kan kalla alternativa liveskivor, och då menar jag inte skivor som är inspelade i studion och senare har fått publikljud pålagda - då menar jag t ex Neil Young och hans Arc. Den består av 37 minuters liveinspelat gitarrgnissel, hämtat från olika låtar som redigerats och getts ut som skiva. Man kan undra varför. Jag rekommenderar hellre Weld som även innehåller Crazy Horse i full frihet.

Man kan dela in skivorna i kategorierna en konsert rakt upp och ner vs olika konserter ihopklippta. I den sistnämnda kategorin hittar vi saker som AC/DC Live (som tyvärr tonas mellan varje låt) och Led Zeppelins How The West Was Won där Zeppelin vinner på knock. Nämnas kan också att Elvis Presley förmodligen är inofficiell världsrekordhållare i denna kategori. Hans sjuttiotal var ganska smockat av klipp-och-klistrade liveskivor. Bruce Springsteen, som anses vara en av de bästa liveartisterna, har ännu inte släppt någon riktigt bra officiell liveskiva, kanske med undantag för Hammersmith Odeon, London 1975 som onekligen har sina poänger. Däremot finns det en oändlig rad bootleg-inspelningar med honom som regelbundet höjs till skyarna, inte minst Live At Winterland 1978.

Någon jag har glömt? Var är tjejerna, frågar vän av ordning. Tar gärna mot tips. Måste väl finnas fler än Nina Simones ´Nuff Said och Aretha Franklin & King Curtis Live At Filmore West.

Läs Mojos artikel här.