Några småsaker som inte har med varandra att göra

Skulle fika idag och kände mig lite hungrig. Istället för att bara ta en chokladboll till tekoppen slog jag därför och bara därför till med en räkmacka. Det borde jag nog göra oftare, för den satt som en stövel. Räkmackor är väldigt gott, i alla fall om man som jag gillar mackor och räkor och dessutom kan tänka sig att kombinera dem. Så det blev en trevlig fika.

Astrid Lindgren skulle fyllt hundra. Okej, hon är en helig ko. Men hon betyder inte cheese för mig. Har frågat mamma om jag läste Astrid Lindgren när jag var liten, men det gjorde jag tydligen inte. Har heller inget minne av tv-serierna. Måste förstås ha sett dem någon gång och minns att jag var kär i Malin i Saltkråkan, men det är allt. Jag förstår att Lindgren är "viktig", hon har skapat ett gäng klassiska figurer, och egentligen är det väl konstigt att inte ha någon relation till någon av dem. Pippi (förmodligen störst av dem alla) måste dessutom vara den största ADHD-hjältinnan Sverige skådat, i alla fall tills Carolina Klüft tog över den rollen. Och ja, det finns folk som gillar Klüft utan att vara ironiska. Nu har jag avsvurit mig två heliga kor och vill be lite om ursäkt.

På tal om det. Gudryn Schyman - men hon kanske inte är helig? - var med i ett program som heter Babben som leds av Babben. Där finns ett inslag som heter Heta Stolen. Där ska gästen under fem minuter hålla sig för skratt medans fem inte särskilt roliga personer ska få gästen att skratta. Gudrun började inte skratta. Den ursprungliga tanken var att påpeka att feminister inte har någon humor, men jag inser medans jag skriver att ingen frisk människa skulle börja skratta i Heta Stolen (om man inte är en härligt crazy Agneta Sjödin-människa som vill "bjuda på sig själv") så nu kommer jag fram till att jag i detta sammanhang stöttar Gudrun. Doh! Däremot gillar jag Babben nästan jämt.

Detta inläggs Liverpool-anekdot: Hittade en High Fidelity-skivaffär på en gata som hette Wood Street (som flickan sa) och var förstås tvungen att gå in där. När jag väl hade varit tvungen att gå in där var jag tvungen att titta om de hade Joy Divisions första album Unknown Pleasures remastrad med bonusspår. Det hade de inte, men deras andra album Closer fanns där, remastrad och med bonusspår. Så nu står den hemma i CD-hyllan (bredvid Iron Maidens A Matter Of Life And Death med bonus-DVD och bara en sådan sak). Closer är en riktigt bra skiva och ett snart inköp av Unknown Pleasures är oundvikligt.

Dagens låt är Go Tell It To The Mountain av Mahalia Jackson.