Smickrande mobbning

Var ute i lördags och drack lättöl med Aikido-Daniel och Hästsvans-Lunken. Av någon anledning fick jag maffianamnet Pretty Boy Claesson (förra helgen var mitt indiannamn Skrattar För Tidigt). Det är förstås hedrande att vara en Pretty Boy. Så långt allt väl. Sedan övergick detta i en irländsk folkvisa som handlar om mina öden. Den höll på i tre timmar och slutade med att jag sålde mig till en grupp män för den rimliga summan av två potatis. Men ändå. Man blir smickrad - och melodin var riktigt bra.

Fikade i går med Skägg-Nicklas och Ful-Tommy. Av någon anledning har de startat en popkulturell sida som heter Ola Får Inte Vara Med (om de tror att jag ska länka till deras utfrysning tror de fel). Skägg-Nicklas skriver om Bad Religion och Ful-Tommy skriver om Motörhead (om jag fick vara med skulle jag skriva om Beatles). Men ändå. Man blir smickrad.

Smicker kan behövas ibland. Just nu är ett sånt ibland.

Nu ska jag fortsätta med Antony Beevors intressanta Stalingrad.

Dagens låt är En Man För Varje Öppet Hak av Nisse Hellberg.