Konsertrecension: Magic Spirit Quartet
Plats: Alvesta jazz & blues
Publik: Ett sextiotal och tämligen fullt
Bäst: Svänget och att en i teorin märklig blandning funkar
Sämst: Att Kajfes inte sjunger Toto, som han hotar med
Betyg: 4
Vädret är som det är, men ett välkommet vårtecken som trots
allt går att lita på är säsongspremiären för Alvesta jazz & blues. Och
våren 2020 börjar med en rejäl käftsmäll.
Magic Spirit Quartet är ute på en liten turné för att fira
sin debutskiva. De har tidigare spelat i Göteborg, Köpenhamn och Stockholm. Fjärde
stoppet är förstås Alvesta. Alvesta jazz & blues visar därmed ännu en gång att de
har förmågan att locka de stora namnen.
Magic Spirit Quartet är nämligen Goran Kajfes senaste
skapelse. Och som det gamla djungelordspråket lyder: när Kajfes och trumpet står
på scenen är det värt att lyssna. Det är sant den här gången också. Med sig har
han trummisen Stefan Pasborg från Danmark, Majid Bekkas från Marocko på sång
och guembri och Jesper Nordström på piano, orgel och synt. Det är Bekkas namn
som står med störst bokstäver på skivomslaget.
Programförklaringen lyder att de spelar musik som landar i
gränslandet mellan ”traditionell marockansk gnawamusik, ökenblues, psykedelisk
rock och europeisk jazz”. I teorin kan det verka
krångligt att få ihop. Resultatet är i alla fall en helt egen och unik
upplevelse. Faktiskt olikt allt annat jag hört. Det går, recensionen till
trots, inte att beskriva musiken i ord. Mer än att det upprepade gånger under
konserten känns som att hjärnan poppar popcorn och låter hjärtat ta över. Är
låtarna tre eller 30 minuter? När bytte de ackord senast? HAR de bytt ackord? Varför
rycker det så mycket i benen? Var kommer fånleendet i från? Varför känns inte
alla konserter så här mycket? Är det redan paus?
Bekkas spelar bas på sin guembri, oftast små korta fraser
som upprepas. Nordström hänger ibland på med samma lilla slinga. De skulle kunna bli
enformiga, men resultatet är lätt hypnotiskt. Det repetitiva rubbar
tidsuppfattningen. Pasborg är en trummis med känsla för nyanser och stämning,
spelar det låten behöver. Driver på. Kajfes trumpet tar ibland täten, ibland spelar han
congas. Solon är precis så långa som de behöver vara. Det gäller för
övrigt samtliga. Till och med trumsolot känns som en naturlig del av
konserten. Inte illa.
Andra akten börjar med att solen långsamt går upp över
horisonten i Sahara innan rytmen rullar igång. Sången på arabiska (kanske) och
amazigh (dubbelkanske) blir ett instrument bland de andra.
Magic Spirit Quartet skapar en rytmisk, lyhörd, bitvis euforisk och värmande upplevelse
en blåsig och regnig lördag i Alvesta. Tack och välkomna åter. Sjunde mars blir
det Torbjörn Zetterberg & Den Stora Frågan.
Läs mer om liknande:
Publicerades ursprungligen i Smålandsposten.
upplagd av Ola Claesson
18:59:00
0 kommentarer:
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida