Konsertrecension: Jocke Wickström Trio

Jocke Wickström Trio
Plats: Alvesta kulturkällare
Publik: Ett sjuttiotal. Tämligen fullt.
Bäst: Musikerna är inte precis nybörjare.
Sämst: Sting, av ren princip. Men se nedan.
Betyg: 3

I Alvesta var det återigen dags för det trevliga initiativet kultursoppa. Det vill säga att det ges både soppa med bröd och en dos kultur för en högst rimlig summa.

Kulturen kom denna gång från Jocke Wickström Trio. Wickström är något av en lokal gubben i lådan som dyker upp både här, där och överallt med sin trumpet. På sitt CV har han bland annat South Of Sweden Jazz Orchestra som klär om all möjlig musik till storbandsjazz. För några år sedan gjorde han en hyllning till tangokompositören Ástor Piazzolla. Han har gjort hyllningskonserter till filmmusik också. Annars är jazz ofta en röd tråd när Wickström tar ton. Till vardags är han musiklärare både på Alvesta kulturskola (där han har den underbara titeln brasspedagog) och S:t Sigfrids folkhögskola.

Med sig denna kväll har han Per Sjödin på gitarr och Jonas Castell på kontrabas, båda även de till vardags på S:t Sigfrids folkhögskola. Och jodå, det blir en del jazz. Musikerna skapar en mysig stämning, lagom avslappnad att sörpla soppa till. Det gäller så att säga att musiken inte blir för intensiv för maten som valts. 

De smyger igång med Hoagy Carmichaels Stardust som leder in i Stings Fragile, den senare med Wickström på sång. Fördomen säger att alla musiklärare älskar Sting. Kanske för att Sting är musikvärldens elevkårsordförande, en ständig bror duktig. Fördomen säger också att alla musikkritiker ogillar Sting. Och förstås av samma anledning. Men denna kväll har trions sympatiska bossanovatolkning nästan förmågan att lura till omvärdering. Sting följs av signaturmelodin till tv-serien M*A*S*H*.

Det går inte att säga annat än att de ger och tar, hoppar runt i musikhistorien. Mellan låtarna pratar Wickström och det blir spontan frågesport. Vem gjorde den låten? Någon som vet? Publiken kan sin musik. Wickström verkar förresten vara hej och du med alla i publiken. Men så bor han i Moheda, bara ett stenkast eller två bort.

Kanske håller något solo på lite för länge, men det är lätt att förlåta bland alla maj 7-ackord. Ibland blir det lite lagom småbusigt, på musiklärarmaner. De hade kunnat ta ut några svängar lite mer här och där, men det är en anteckning i marginalen. Möjligtvis är de för teoretiskt kunniga för att skrämma de främre raderna.

Under All Of Me går det att blunda och plötsligt befinna sig i Nyhavn en av sensommarens vackraste kvällar. Charlie Chaplins Smile fortsätter med samma känsla. Och mycket mer än så går det inte att begära av en råkulen torsdag i tidiga mars i en källare i Alvesta.

Läs mer om liknande:

Konsertrecension: South Of Sweden Jazz Orchestra 

Konsertrecension: Piazzolla - A Love Story 

Svensk jazz för nybörjare

Charlie Chaplins liv behöver inga överdrifter

Publicerades ursprungligen i Smålandsposten.