Intervju: Honeyboy Slim & The Bad Habits

The Beatles i Hamburg. The Rolling Stones 1963. Den sortens skitiga och kompromisslösa rhythm’n’blues är det som lilla småländska samhället Vetlandas Honeyboy Slim & The Bad Habits spelar.

När de står på scenen finns det ingen morgondag. Det finns inget annat än just nu. Varje takt är kvällens viktigaste och varje låt framförs som om det vore kvällens sista extranummer. Låtar av Bo Diddley, Fats Domino och Ray Charles tillhör favoriterna.

Längst fram står bröderna Steinwall med varsin gitarr. Jacob sjunger lite mjukare och melodiskt. Josef sjunger lite hårdare och svettigare. Båda spelar slide som om de föddes med varsitt stålrör på ena handens långfinger. Josef extraknäcker ibland på tvättbräda. En rejäl käftsmällsversion av Roadrunner är ett av deras paradnummer och då spelar Josef maracas så att armarna riskerar trilla av. Bakom bröderna står Sven Andersson. Han bidrar med tungt och drivande basspel och brukar ha ett riktigt fånleende i ansiktet på scenen. Som ett barn som har fått ett obegränsat kreditkort i en godisbutik. Bakom trummorna sitter Linus Sollin – Honeyboy Slim – och bankar skiten ur trummorna. Som om han precis märkt att han har en huggorm innanför tröjan. 

Honeyboy Slim & The Bad Habits är ett av de bästa livebanden jag har sett. Det finns inga egon som ska spela solon som vägrar ta slut, ingen medlem som ser ut att fundera på om det inte är dags att måla om staketet hemma. Det är plattan i mattan från start till mål. Jacob presenterade en gång en låt med orden ”nästa fina artist upp till slakt är Ray Charles”. Annars pratar de inte mycket. Musiken talar, som det brukar heta, för sig själv.

De har djupa rötter. När de blir tillfrågade om husgudar blir svaren blandade. Jacob svarar Ry Cooder. ”Har lyssnat på honom från och till sedan jag började spela, han har gjort väldigt mycket bra grejer både musikaliskt och politiskt.” Josef väljer pianisten Thelonious Monk. ”Originell, lekfull, fånig och på blodigt allvar.” Linus har den goda smaken att nämna Ringo Starr. ”Det finns lika många anledningar till detta som det finns The Beatles-låtar.” Sven väljer också han en pianist - Professor Longhair. “Kungen av rumbablues, the man who put funk into music!” 

Bob Marley sjöng en gång: one good thing about music, when it hits you feel no pain. Honeyboy Slim & The Bad Habits live är som att få en knytnäve i magen och sträcka armarna mot himlen (eller taket) och be om mer. De är den sortens band som kan få nyktra svenska män att gå fullständigt banan. Jag vet. Jag har själv drabbats. Svenska män är annars bra på att stå med armarna i kors på konsert. Det går inte när Honeyboy Slim & The Bad Habits kommer igång. Och varför skulle det gå? Vem går på konsert för att stå still? Stå still kan jag göra hemma.

Även om musiken talar för sig själv svarade Jacob gärna på några frågor. Och vi börjar från början.

När började ni?
- Första gången vi lirade ihop i konstellationen var 2010 på ett jam i Vetlanda. Vi tyckte det var jäkligt kul och det lät rätt skapligt, så vi fortsatte. Fördelen med att bo i en småstad är ju att det inte finns så mycket annat att göra än att spela musik. Av någon anledning fick vi för oss att vi skulle göra en julshow och i december 2010 gjorde vi första giget på den lokala kvarterspuben. Efter det blev vi bokade till Hultsfreed Hayride och det var väl då det blev på riktigt. Sedan dess har det bara rullat på.

Hur träffades ni?
- Jag och Josef är bröder och vi kände varann allihop sedan tidigare. Sven och jag gick i skolan ihop och har spelat tillsammans sedan tidigt nittiotal, mestadels blues och rock i olika konstellationer. Josef och Linus har spelat ihop sedan 2000, till början i ett lokalt postrockband.

Vad har ni för influenser?
- Alla i bandet lyssnar på allt möjligt. I bussen kan det vara pop, rock, jazz, soul, ska, zydeco, metal eller rap eller vad som helst. Spelmässigt kan man nog säga att Josef och Linus bidrar med den punkigare attityden till bandets sound medan Sven och jag har en bluesigare bakgrund, om man ska förenkla det. Det vi har gemensamt är väl att vi lyssnar på mycket rotmusik av alla slag.

Spelar ni i andra band?
- Josef och Linus har sin duo Five Finger Discount och Sven och jag hade tidigare Jacob & The Jackals, men det ligger på is sedan vi bildade Honeyboy Slim. Jag kör även en del med min enmansorkester under namnet Lightnin' Jay när tid och lust finns.

Vad jobbar ni med till vardags?
- Linus jobbar på stadsarkivet i Malmö, Sven är säljare och jag arbetar på en byggplåtsfabrik. Josef har inget fast kneg, men hoppar in på en restaureringsfirma ibland.

Ni har nyligen gjort tre spelningar i USA? Hur blev ni bemötta där?
- Mycket positivt och väldigt bra gensvar! Inte på det där sättet att dom tyckte det var festligt med skandinaver som spelar “deras” musik, utan mer som att dom jämförde oss med vilket amerikanskt band som helst och det är ju kul. Två gig blev det, ett på rockabillyfestivalen Viva Las Vegas och ett på Winter's Tavern, en klubb i södra San Francisco. Den tredje spelningen i Los Angeles var aldrig riktigt spikad och det blev lite för tajt tidsmässigt innan vi skulle åka hem, men vi får ta det nästa gång.

Senare i sommar ska ni till Tyskland. Ni har varit där tidigare, eller hur?
- Ja, vi ska dit två gånger i år, först på en rockabillyfestival i Düsseldorf och sedan Berlin Blues Trash i december, en festival som Darren Ward i Malmö arrangerar och som vi lirade på 2014.

Är det samma publik i Tyskland och USA?
- Vi upplever det ganska lika, publiken skiljer sig nog mer beroende på vilken typ av evenemang det är. Publiken på en rockabillyfestival är förmodligen ganska likartad oavsett var i världen den är och vi spelar ju på många olika typer av tillställningar, så där kan man nog se skillnaderna i så fall.

Hur kom ni i kontakt med Nikki Hill? Hur är det att spela med henne?
- Det var Nisse Johansson som bokade Nikki och Matt till Hultsfreed Hayride 2013 med oss som komp och passade på att sätta ihop en liten turné i Sverige och Finland. Det funkade hur bra som helst och vi hade skitkul, vi hade ganska mycket dötid när vi reste så vi lärde känna varandra. Hon hade senare lite otur med några sydeuropeiska kompband och bestämde sig för att enbart köra med sitt egna band efter det, vilket ju är fullt förståeligt. Senast vi träffades var hon sugen på att göra något ihop igen och vi får väl se vad som händer, dom har ju ett jäkligt späckat turnéschema.

Har ni gjort några skivor?
- Vi gjorde en sjua 2011 när vi började, inspelad live i replokalen med ett par mickar rakt av. 2013 släppte vi en EP i tolvtumsformat på Hayride Records som Göran Svenningsson producerade och som var mer påkostad. 2014 gjorde vi ytterligare en inspelning som var tänkt att släppas som singel på ett spanskt bolag men dom fick ekonomiska problem och det blev aldrig av. Låtarna är dock mastrade och färdiga så vi kanske släpper dom själva framöver istället.

Skriver ni mycket eget material?

- Nu gör vi det. I början lirade vi mest andras låtar, men nu har vi börjat skriva mer eget. Vi har ett långsiktigt mål att göra en fullängdare med bara eget material, vi får se om det lyckas!

Vi pratade innan om influenser. Hur sätter ni ihop en låtlista? Var kommer låtarna ifrån?

- Vi har en basrepertoar med en bunt låtar, några har hängt med från början och en del tappar spänsten och byts ut mot något annat som någon i bandet hittat eller gjort. Det händer att vi sitter i bilen på väg någonstans och lyssnar på en platta och börjar diskutera hur vi skulle kunna göra en låt. Vi plankar aldrig något rakt av utan försöker göra det på vårt sätt. När vi sätter ihop en setlist utgår vi från spellängden och vad som känns rätt för kvällen. Ibland kan det vara bra att kasta om och byta ut lite för att hålla sig på tårna också, det kan lätt börja gå på rutin om man är i en period med mycket spelningar.

Har ni några speciella mål med Honeyboy Slim & The Bad Habits eller tar ni en spelning i taget?
- Hittills har vi väl mest tagit det som det kommer. Ingen av oss är intresserad av att ringa runt och fixa spelningar och greja, det är arrangörerna som kontaktar oss. Vi har dock knutit kontakter med flera bokare under tiden, så förhoppningsvis blir det mer strukturerat framöver.

Läs mer om liknande: 
Reportage: Rockin´ Jamboree på Tyrolen 
Konsertrecension: Honeyboy Slim & The Bad Habits 
Här nämns Five Finger Discount
The Beatles någorlunda alternativa Topp Tio
Publicerades ursprungligen i Jefferson.