Konsertrecension: Magnus Öström Quartet och Tonbruket

Magnus Öström Quartet + Tonbruket  
Plats: PM & Vänner.
Tid: Lördagen femtonde oktober. 
Publik: Ett hundratal och därmed fullt. 
Längd: 65 plus 85 minuter plus paus. 
Bäst: Musiken. Ibland är det så enkelt.

Det går inte att skriva den här texten utan att nämna Esbjörn Svensson Trio, så vi börjar där. När pianisten och kompositören Esbjörn Svensson gick bort 2008, 44 år gammal, blev de två andra medlemmarna, basisten och kompositören Dan Berglund och trummisen och kompositören Magnus Öström, hängande i luften. Båda har sagt i intervjuer att de inte visste om de skulle orka plocka upp sina instrument igen. Tack och lov orkade de.

Denna lördag fick Växjö tack vare Alvesta jazz & blues och Kulturföreningen Kristina besök av både Magnus Öström Quartet och Tonbruket, där Berglund spelar bas. Även om jazz är en bred genre känns det inte som att den räcker till att beskriva upplevelsen. Tonbruket rymmer till exempel Martin Hederos, mest känd från The Soundtrack Of Our Lives, vars keyboardspel innehåller både psykedelisk rock och Jan Johansson, både San Francisco och Utanmyra. Lika självklart rymmer Öströms band basisten Thobias Gabrielson som spelat med Timbuktu och Carola.

Kvartetten börjar med något som låter som vindbrus på kalfjällen. Om man som lyssnare blundar är det bara fantasin som sätter gränser. Pianot letar rastlöst efter en melodi och hittar till slut en. Kulingen upphör och en mer traditionell, men inte mer förutsägbar, låt tar vid. De går ut hårt med högt tempo. Och även om det är solobaserat (ibland alla fyra samtidigt) spelar de ändå ofrånkomligen tillsammans. Ibland intrikat, men inte så publiken hamnar efter. Oftast med en okuvligt drivande, nästan Led Zeppelin-artad rytm i grunden.

Tonbruket håller lite lägre snittempo och lägger sig bitvis i omloppsbana kring samma planet som tyska bandet Can brukade besöka i skarven mellan sextio- och sjuttiotalet. Blytungt och fjäderlätt samtidigt. Filmmusik för ett inre universum där en flamencorytm blandas med något som en flamencorytm aldrig blandats med tidigare. Lika häftigt som svårt att klä med ord. Den sortens upplevelse som påminner om varför musik kan vara beroendeframkallande, hallucinatoriskt och alldeles, alldeles underbart. Och märkligast av allt: helt lagligt för alla åldrar.

Musik är alldeles för viktigt och roligt för att sorteras in i färdiga fack. Och hela den här kvällen är en hyllning till att det är viktigare att göra något bra än något som nödvändigtvis måste kunna definieras. Höstens dubbelsmocka. Tack.

Läs mer om liknande:

Esbjörn Svensson Trio i livsbejakande farväl

Led Zeppelin för nybörjare

Can kunde svänga, tysk funk regerar

Svensk jazz för nybörjare

Publicerades ursprungligen i Smålandsposten.