Bokrecension: Elvis Costello

Elvis Costello

Unfaithful Music & Disappearing Ink

(Viking)

Elvis Costello erbjöds att skriva sin självbiografi redan som 24-åring, året efter han släppte sin första skiva. Men nu, mer än 35 år och en lång och minst sagt varierad karriär senare har han ändrat sig, även om ordet karriär förmodligen får honom att fnysa. Nog för att han i början hade kul som popstjärna, kanske för kul – både förnuftet och första äktenskapet offras - men han tröttnade snabbt på att leva upp till skivbolagets krav på hits-hits-hits och bestämde sig för att följa sin inre kompass, som ibland nästan pekat åt alla håll samtidigt. Lite så har han skrivit Unfaithful M0usic & Disappearing Ink också. Kapitel om farfarns, även han musiker, uppväxt följs av ett kapitel om hur Costello spelar inför Paul McCartney och presidenten i Vita huset. Och kapitlen är lika intressanta, var och en på sitt sätt. Formuleringskonsten firar triumfer och trots närmare 700 sidor känns boken i kortaste laget. Att han analyserar sin egen musik och dess tillkomst med laserblick har han tidigare visat i en rad texthäften i samband med återutgivningar av sina skivor som han skrivit smärre essäer till.

Med en pappa som var framgångsrik sångare och en mamma som bland annat jobbade i skivaffär var den unge Declan MacManus öde förmodligen bestämt redan i unga år. Han träffade tidigt musiker och hade fri tillgång till skivor. Lägg till detta rötter i Liverpool, där han också bodde i perioder, så pekar det än mer åt samma håll. Han var nio år när The Beatles vände upp och ner på allt. Artistnamnet, för er som inte vet, består förresten av mammans flicknamn kombinerat med ett förnamn som managern ansåg redan etablerat. Debutskivan My Aim Is True – omslaget pryddes av texten Elvis is king - släpptes i England bara en knapp månad innan den andra Elvis gick på toa för sista gången.

Costello säger upp sig som popstjärna efter ett missförstått uttalande gjort på fyllan. Plötsligt är inget samarbete för konstigt eller smalt. Han är helt befriad från tankar om huruvida något är bra för karriären eller inte och gör en countryskiva, som oväntat ger en stor hit med George Jones klassiker Good Year For The Roses. Detta visar vägen för samarbeten med så skilda artister som operasångerskan Anne Sofie von Otter, stråkensemblen The Brodsky Quartet, New Orleans-snillet Allen Toussaint och hiphopkollektivet The Roots. Och Paul, Burt och Loretta. Och några till.

Allt beskrivs med ärlighet, humor, hjärta och skärpa. Men framförallt kärlek. Han tillägnar boken de som kom före och de som kommer efter. Att han lockar till skratt är inte oväntat. Tårarna är, lite mindre väntat, inte heller långt borta. Vi får till och med veta varför han plötsligt köper ett dussin ukuleles. Men nej, det har inte med droger att göra - beroende på hur man ser det.

Läs mer om liknande:

Elvis Costello för nybörjare

Paul McCartney för nybörjare

En liten reseguide till Liverpool

Country för nybörjare

Elvis Presley - en revolution med polisonger

Publicerades urspungligen i Smålandsposten.