Konsertrecension: Asta Kask

Asta Kask

Plats: Kafe De Luxe.

Tid: Lördagen den sjätte februari.

Längd: 70 minuter.

Publik: Smockfullt, smockfullare, smockfullast.

Bäst: Energin och stämningen.

Nog för att Sverige är ett litet land i universums utkant, men visst kan Asta Kask inom gränserna för detta lilla land räknas som smått legendariska? På sin hemsida lyder programförklaringen: Rock mot svinen since 1978. De bildades i Töreboda och såg sig själva som en blandning av Kiss och Sex Pistols. 2016 låter de mer som en blandning av tidiga The Clash och Motörhead, om de gått på ännu mer amfetamin. Asta Kask bildades alltså för 36 år sedan, men har inte spelat hela tiden och ibland har det gått 20 år mellan skivorna. Några medlemmar har kommit och gått. Nu har de i alla fall hållit på sedan 2003. Senaste skivan Handen På Hjärtat kom 2014.

På scenen står Micke Blomqvist och Bonni Pontén (sång, gitarr, röda byxor, svarta skjortor och svarta kepsar), Magnus Hörnell (bas, sång, röda byxor, svart skjorta och svart keps) och längst bak sitter Dadde Stark (trummor och sång). Blomqvist har varit med sedan starten, Hörnell och Pontén sedan -82. Trots att medlemmarna med all rätt blivit äldre, som folk brukar bli om de får chansen, vet de fortfarande hur man håller tempot uppe utan att det syns minsta anlag till gubbröv. Varför ska en låt gå i 178 när man lika gärna kan spela i 180? Kvällens sista nummer, Ringhals, går rent av snabbare än så. Kvällens lite långsammare bidrag heter Psykopaten och presenteras som en kärlekslåt. Inte en särskilt lycklig sådan, men ändå.

Nästan varje låt tas emot som kvällens höjdpunkt och många i den överfulla publiken vill stå längst fram. Kärleken är besvarad. Det är stor kontrast mellan den stenhårda musiken och den tacksamhet och glädje bandet uttrycker mellan låtarna. Eller hur ska det tolkas när Blomqvist säger att Asta Kask kommer till Växjö och sprider sjukdomar? Ett bra citat är det i alla fall. Jag Är En Idiot, Patriarkatet, Jag Mot Allt, Inget Ljus och Landsplikt får nästan publiken att koka över. Det skulle gå att rabbla upp alla låtarna som höjdpunkter. Det var längesedan Kafe De Luxe bjöd på en så svettig konsert. Sista låten hinner inte ens ringa ut (braka ut) innan det ropas efter extranummer, som förstås kommer.

Och visst värmer det att det finns band som betyder något, som säger något helt utan inövade danssteg. Några timmar tidigare har jakten på årets fint leende deodorant börjat på bästa sändningstid. Men Asta Kask fortsätter lukta underbar svett.

Läs mer om liknande:

För snart 30 år sedan sprängde Motörhead ljudvallen

Mer gammal punk - Strindbergs

Och lite ny punk med Vet Hut

Punk för nybörjare 

Publicerades ursprungligen i Smålandsposten.