Skivrecension: Neil Young + Promise Of The Real

Rock
Neil Young + Promise Of The Real
The Monsanto Years
(Reprise/Warner)
Betyg: 4

När den här skivan släpptes i somras gav jag den en trea. Det visade sig vara fel betyg, lite i snålaste laget. Nu publicerar jag exakt samma recension en gång till, men med rätt betyg. Vill be om ursäkt för misstaget och önskar alla en trevlig helg.

Alla som kärat ner sig i Neil Youngs musik vet att den ibland är helt underbar från topp till tå och ibland kanske, tja, inte så underbar. Den här gången landar han någonstans i mitten och gör något som är klart godkänt även om gåshuden uteblir. Tillsammans med Willie Nelsons söner (som utgör delar av kompgruppen Promise Of The Real) har Kanadas mest bångstyriga gris gjort en skiva om storkapitalets ondska. Kanske inte den mest originella idén, men ändå. Monsanto är ett företag som sysslar med jordbruk.

Young har tidigare gjort temaskivor, både på temat om liten vs stor, moder jords överlevnad, krig och förstås hjärteprojektet elbilar. Och varken Greendale, Living With War eller Fork In The Road tillhör väl mannens bästa. Därför är The Monsanto Years - utan att vara någon av hans bästa - ändå en positiv överraskning. Promise Of The Real påminner bitvis mer än lovligt om Crazy Horse och när det gäller bristande finmotorik ligger de inte långt efter. Inte heller när det gäller stämsång.

A Rock Star Bucks A Coffee lunkar på fint à la en bakfull Wondering - musikerna spelar inte en ton i onödan - och han passar på att även ge kaffekedjan Starbucks en känga. De snygga visselkörerna får även in en referens till sentida mästerverket Walk Like A Giant.

People Want To Hear About Love hade platsat på Ragged Glory och kan bli en konsertfavorit. Låtens poäng är att folk inte vill höra arga låtar om att vi förstör vår planet, utan föredrar kärlekslåtar. Men Youngs ilska håller av allt att döma på att koka över - ibland på formuleringarnas bekostnad. Skivan är inspelad snabbt i stridens hetta.

Young har aldrig, eller i alla fall väldigt sällan, varit den som ger fansen vad de vill. Får vi inte låtar om kärlek denna gången så får vi i alla fall en väldigt bra låt som handlar om att han inte tänker ge oss vad vi egentligen vill ha.

Läs mer om Neil Young:

Bokrecension: Självbiografin Fredsförklaring 

Skivrecension: Psychedelic Pill

Skivrecension: Le Noise är också en sentida favorit

Neil Youngs första solokonsert finns utgiven