Fula Fula Ord: Bokrecension: Early Blues - The First Stars Of The Blues Guitar

EARLY BLUES: The First Stars Of The Blues Guitar
Jas Obrecht

University of Minnesota Press
ISBN 978-0-8166-9804-2

I förra numret av Jefferson recenserades Hilde Beate Lias bok Crazy Cryin´ Blues: Tett På Bluesens Kvinner, som bland annat handlar om den första vågen bluesartister – Mamie Smith, Ma Rainey, Bessie Smith och deras kollegor. Eftersom musikindustrin är en väldigt spekulativ marknad var det snart dags för nästa trend. Kvinnor uppbackade av små band ersattes av män. Ibland ensamma med gitarrer, ibland spelandes med stor orkester. Early Blues tar upp – i tur och ordning – Sylvester Weaver, Papa Charlie Jackson, Blind Lemon Jefferson, Blind Blake, Blind Willie McTell, Blind Willie Johnson, Lonnie Johnson, Mississippi John Hurt och Tampa Red. Några av dem ekar fortfarande, andra är mer bortglömda. Några var pionjärer, andra var sent ute redan när det begav sig. Några försvann när vinden vände, andra gick vid sidan av trenderna. Några känns väldigt avlägsna, men Tampa Red levde till 1981. Ett årtal som i det här sammanhanget närmast är att betrakta som nutida. Men då hade han sedan länge slutat spela. Vad Jas Obrecht gör att skildra de här artisternas liv och verk i varsitt kapitel. De flesta får 20-30 sidor, Lonnie närmare 60. Men så spelade han med Bessie Smith, Louis Armstrong och Duke Ellington och hade en karriär som överlevde både börskraschen och andra världskriget.

De flesta artisterna i boken lever hårt och dör mer eller mindre oväntat vid unga år. Blueslivet under första halvan av 1900-talet var inte en bransch där det lönade sig att pensionsspara. Mississippi John Hurt var förmodligen 73 år när han gick bort. Men då höll han sig i långa perioder borta från musiken. Texterna vi får är väldigt raka biografier. Lite mer sammanhang och lite bredare perspektiv om situationen i till exempel den amerikanska södern hade kunnat berika läsupplevelsen ytterligare. Boken är trots allt bara 240 sidor – ett historiskt sammanhang hade inte behövt göra den otympligt tjock, även om det rent musikhistoriska är bra.

Obrechts – som bland annat skrivit för Rolling Stone och Living Blues - språk är kanske lite torrt (det vill säga akademiskt), men när man väl kommer in i det – eller om han skrev texterna i den ordningen de ligger: när han väl kom in i det – är det en bok om en epok många är intresserade av. Kan man mycket om huvudpersonerna kanske inte boken innehåller några större åh fan-upplevelser, men är man intresserad och inte har så mycket på fötterna är det en givande bekantskap. Ett stort plus för alla gamla annonsen för de olika skivorna han har grävt fram. En utökad diskussion om dem hade förresten varit intressant. Annonserna säger mycket om tiden de kommer från. Ett stort plus också för citat från sådana som BB King, John Lee Hooker och Sam Charters som bidrar med ökad förståelse för hur en skiva från 1927 än idag påverkar blusen – utan att det för den sakens skull behöver innebära bakåtsträvande. Och en ytterligare genomgång till bildtexterna skulle kanske inte skada.