Filmrecension: What Happened, Miss Simone?

Filmrecension: What Happened, Miss Simone? 
Regisserad av Liz Garbus (101 min)

Hon går snabbt ut på scenen. Ställer sig vid sidan av flygeln, lägger ena handen på den. Med blicken fäst vid golvet niger hon. Sedan ställer hon sig upp och stirrar på publiken. Och fortsätter stirra. Och fortsätter stirra. Och stirrar lite till. Och lite till. Sedan sätter hon sig vid flygeln och pillar lite med papperen. Sedan ett kort hello och ett plötsligt och oväntat leende. Nina Simone har gjort entré.

What Happened, Miss Simone? är bitvis jobbig att titta på. Inte för att den är dålig. Tvärtom. Den är väldigt bra – en intim, ärlig och naken dokumentär om en intim, ärlig och naken artist. Men för att Nina Simone av allt att döma inte var en lycklig människa. Hon var ensam även i rum fulla med människor och hon hatade att vara ensam. Och hatade är inte ett för starkt ord. Gråzoner var inte hennes grej. Den här filmen om henne och hennes liv, där hon förklarar att frihet för henne är att inte ha några rädslor, värjer inte för de mörka sidorna hos en människa som kanske, möjligtvis, bara var lycklig när hon befann sig mitt i musiken. Hennes dotter Lisa Simone Kelly - från ett äktenskap som Lars Norén hade kunnat ligga bakom - är en av producenterna bakom projektet och då kan man tro att det är en ett helgonporträtt av modern. Men nej. Verkligen inte. Det första dottern säger i filmen är att man skulle kunna tro att Nina Simone blev Nina Simone när hon kom upp på scenen, men nej - Nina Simone var Nina Simone hela tiden. Och det var där det blev problem.

Filmen består av privata bilder, hypnotiska liveframträdanden, klipp från intervjuer, dagboksanteckningar och intervjuer med musiker och kollegor. I just ett klipp från en intervju säger hon att hon inte ville bli jazz- eller bluesartist utan klassisk pianist. Det var allt som betydde något för henne. Hon var bara tre-fyra år när hon började spela i kyrkan där mamman predikade. Hon minns sin pianolärare, den första vita människa hon sett. Här läggs grunden för Simones ensamhet: hon övar hela dagarna. När hon inser att hon på grund av sin hudfärg inte accepteras på skolan för klassisk musik i Philadelphia dit hon och hela familjen flyttat för hennes skull blir hon förkrossad. Hon måste börja spela och sjunga i barer för att försörja sig. Det är då hon byter namn. Hon ville inte att hennes mamma ska veta att hon spelar djävulens musik i barer. Och det är av ren nöd som en av 1900-talets mest lättidentifierade sångröster släpps loss. För vem vill lyssna på en barpianist som inte sjunger?

Simone får stora framgångar med låtar som My Baby Just Cares For Me och blandar eget material med tolkningar av alla från Bob Dylan, Bee Gees och The Everly Brothers. Oavsett vilket förvandlas de till Nina Simone-låtar så fort hon öppnar munnen. Men att säga att karriären är spikrak är att överdriva. Hon är inte den spikraka sorten, sorten som bygger en karriär. På sextiotalet riskerar hon sina kommersiella chanser - det vill säga riskerar den stora vita publik hon fått - genom att bli en del av medborgarrättsrörelsen och ta politisk ställning i sin musik. Låtar som Mississippi Goddam spelades inte på den tidens motsvarighet till Rix Fm. Perspektivet växer både i filmen och hennes liv. Hon blir en representant för sin hudfärg, en hudfärg som innebar att hon nekades den karriär hon ville ha. Nu vill hon göra det möjligt för andra att lyckas, att inte behöva dömas på samma grund.

Först på sjuttiotalet, i medelåldern, skulle hon få en förklaring till sina vilda humörsvängningar, hoppen från flickig fnittrighet till vulkaniska utbrott. What Happened, Miss Simone? är en film som kryper under huden både på musikern och människan Nina Simone. Det är en film för alla oss som gillar hennes musik. Det är också en film för alla andra. Alla som jagat en dröm ansedd som omöjlig, alla som någonsin känt sig utanför eller kämpat i motvind. Alla som är det minsta intresserade av människor bör se den här Netflix-dokumentären.

Läs mer om liknande:

Filmrecension: 30th Century Man - om Scott Walker 

Ken Burns serie om jazzens historia bör också ses av alla

Aretha Franklin i stereo på P3

Bob Dylan för nybörjare 

Publicerades ursprungligen i Jefferson.