Skivrecension: Dungen - Allas Sak
Psykrock
Dungen
Allas sak
(Smalltown Supersound/Border)
Betyg: 4
Dungen
Allas sak
(Smalltown Supersound/Border)
Betyg: 4
Många svenska band som - som det heter - satsar på utlandet väljer att sjunga på engelska. Dungen med Gustav Ejstes i täten valde svenska men lyckades tidigt få stor publik i USA. Är Dungen så bra och har ett så eget uttryck att språket inte spelar någon roll? Går riktigt bra musik direkt till hjärtat utan att passera talcentrum först? Många av de internationellt största svenska artisterna sysslar med elektronisk musik, Dungen låter som om Gärdesfesten 1969 fortfarande håller på. Med detta inte sagt att det är arkeologi de sysslar med. Snarare så att de gör något eget av sina skivsamlingar och om de verkligen varit med när det begav sig hade de varit ett av de bästa och svängigaste banden redan då (även om de inte gillar att kallas progg, så förlåt). Och här finns tidig Pink Floyd och Frank Zappa också.
Det har gått fem år sedan Dungens senaste skiva Skit I Allt, men någon större ändring i musiken hörs inte - förutom att den tycks andas ny luft och är både yvigare och mer exakta. De tycks ha släppt idéerna ännu friare, inte minst i åtta minuter långa avslutningen Sova där de tangerar Led Zeppelins No Quarter med undervattensorgel. Å andra sidan är Dungen redan något av ett unikum i sin tid, så de behöver inte förnya sig för sakens skull. De är organiskt odlade.
Reine Fiskes gitarr är om möjligt än mer uppfinningsrik i uttrycket än vanligt (se Franks Kaktus), Johan Holmegårds trummor ännu livligare. Mattias Gustavssons bas än mer majestätisk. Estjes orgel och flöjt ännu friare. De fortsätter bejaka och vidareföra sin särart och ingen som fallit för tidigare skivor lär kunna motstå Allas Sak. Kommer de rentav närmare kärnan för varje skiva?
Lyssna också på: Bo Hansson - Sagan Om Ringen (1970).
Läs mer om liknande:
Publicerades ursprungligen i Smålandsposten.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida