Bokrecension: Caitlin Moran - Konsten Att Skapa En Tjej

CAITLIN MORAN - Konsten Att Skapa En Tjej
ALBERT BONNIERS FÖRLAG
Översättning: Molle Kanmert Sjölander

Fjortonåriga Johanna Morrigan är uttråkad i sin stökigt deprimera(n)de familj i industristaden Wolverhampton. Hennes hobby är att onanera, hennes dröm att ta sig från hemstaden till någonstans - London - där livet pågår på riktigt och bli något och någon annan. Och ha en massa sex. Riktig sex. Med en annan människa.

När hon inser att det finns folk som får betalt för att lyssna på och skriva om musik (och hur dåliga de är på att skriva) bestämmer hon sig för att det är vad hon ska satsa på. Hur svårt kan det vara? Musik är - vid sidan av onani - en av få saker som gör livet värt att leva. Hennes mediakarriär börjar med ett rejält magplask på lokal-tv. Men hon får hjälp av pappa att ta sig till konserter och efter ett tag flyttar hon till London med sitt nya namn Dolly Wilde i bagaget. Målet är att skapa en ny tjej - att bli någon hon vill vara. Men på vems villkor?

När Caitlin Moran debuterade med Konsten Att Vara Kvinna/How To Be A Woman, en blandning av självbiografi och feministiskt manifest fyllt av humor, fick hon ett brett genombrott även i Sverige. Det är det inte många engelska dagstidningsjournalister som lyckas med. I hemlandet sålde den så bra att hon blev erbjuden att skriva manus både för tv och film och göra fler böcker. Hon tackade ja till rubbet.

Moran skriver ofta med versaler som fyller långa meningar och har en känsla för formuleringar som blandar prutthumor med sylvassa analyser av klass och genus. Det går säkert att hävda att prutthumorn ställer sig i vägen och skapar en dimma - dä-åå! - som förminska det viktiga budskapet om vikten av att våga vara sig själv, men det kan också ses som en trojansk häst att få fram budskapet med. Att nå ut till människor som annars inte hade hade läst boken.

Konsten Att Skapa En Tjej handlar mer om klass och självförverkligande (och onani) än om att vara tjej. Och i likhet med Nick Hornbys Om En Pojke/About A Boy handlar boken mer om att vara ung oavsett kön och utanför än om att vara tjej eller kille.

Moran själv växte upp i Wolverhampton i en fattig familj och flydde till London och musikskribentens liv, men har sagt att det inte är en självbiografi - hennes familj och uppväxt var till skillnad från Johanna Morrigans full av kärlek. Boken är både väldigt - väldigt - rolig och väldigt - väldigt - sorglig. Ibland i samma mening. Ibland i samma ord.

Den engelska arbetarklassen skildras med både salt och ömhet. Det är en balansgång som är lättare sagd än nerskriven. En människas språk och kulturella referensramar formas av klasstillhörighet, men man behöver inte vara lat eller korkad för att man är arbetarklass. Pengar må ge större möjlighet till utbildning och valmöjlighet, men inte till intelligens.

Om den svenska skolan inte ryggar tillbaka för det grova språket (som är realistiskt; det är så här folk pratar) borde boken delas ut till alla åttondeklassare som närmar sig gymnasiet och funderar på den då till synes omöjliga frågan vad de ska göra med sina liv.

Jag har läst boken på originalspråk utgiven av Ebury Press och har därför inga åsikter om översättningen.

Läs mer om liknande:

Om How To Be A Woman

Viv Albertines självbiografi är en av årets bästa böcker

Musikbiografier x 4

Woody Allen är också en lika flitig förespråkare av onani