Fula Fula Ord: Bessman imponerar på Kronobergs slottsruin

Medverkande: KARIN NILSSON, HÅKAN NORDMARK & BESSMAN
Plats: Kronobergs slottsruin.
Tid: Torsdagen den 9 augusti.
Publik: Ett trettiotal.
Längd: 100 minuter.
Bäst: Initiativet. Mer sånt här, tack!
Saknade mest: De hade gärna fått hålla på längre.

På Kronobergs slottsruin började kvällen utomhus under klarblå himmel innan vi tog oss till borgsalen, som på Gustav Vasas tid var slottets finaste. Karin Nilsson och Håkan Nordmark från Smålands museum började med att prata om häxor och hur man avslöjar och botar varulvar. De turades om med vokalgruppen Bessman som sjunger visor och ballader, vissa av dem så gamla att slottet bara var en liten koja som sprang runt i blöja när de först sjöngs.

Klyschan om den gamla goda tiden får sig en smäll. Det bjuds på både halshuggningar, incest och begravning av levande barn. Till och med regissören Quentin Tarantino (skadligt modernt våld) skulle bli imponerad. Bitvis är det William Shakespeare-klass på hemskheterna (icke-skadligt finkulturellt våld).

Nordmark ger historia främst från 1500-talet. Bland annat om Anna Trolle som var åtta år när Dackefejden började - hon blev hovdam i Stockholm och gifte sig med en fransman innan hon dog 83 år gammal. Nilsson pratar folktro som går tillbaka till medeltiden. Bland annat om en jättekvinna i Helgasjön som försökte dra ner en fiskare som högg av hennes tummar - som numera finns på Vetenskapsakademin i Stockholm - med en yxa. Berättelserna sätter in sången i ett historiskt sammanhang, målar upp den tidens tro och gör att publiken därmed kommer nära det som skildras i visorna känslomässigt.

Fyra kvinnor starka Bessman lyckas bland alla hemskheter få in kärlek, mat, dryck och en avslutande ringdans där publiken deltar och rör sig vänster, vänster och höger i tio minuter. Bessman imponerar med fräsch attityd och stämsång som levandegör allt de sjunger. De bjuder också på ett av de mest avancerade handklappsarrangemangen jag hört.

Denna kväll när historien hälsar på får vi veta vad symbolerna i visorna betyder och det görs bra kopplingar till nuet. Människorna på medeltiden hade delvis samma existentiella huvudbry som på 1800-talet när visorna nertecknades. Och idag går de fortfarande att relatera till även om vår nuvarande kungafamilj inte är riktigt lika underhållande som familjen Vasa.