Bruce Springsteen! & The E Street Band! På Ullevi!

 

Imorgon och på lördag står Bruce Springsteen & The E Street Band på Ullevi i herrens år 2012. Jag får gåshud bara av att tänka på det. Mannen som är född att springa, mannen som tror på det förlovande landet, mannen som väntar på en solig dag och som skriker ONETWOTHREEFOUR tills solen gått både ner och nästan upp. Vi 150 000 som kommer mötas i dans, armgung, allsång och förmodligen en hel del tårar är beredda att mötas i landet bestående av hopp och drömmar. I låten sjunger han att man inte behöver någon biljett, men det blir förmodligen svårt att ta sig in på Ullevi utan den där lilla pappersbiten. Men att vara hemma och lyssna på skivorna är inte fy skam det heller. 

Det här en nybörjarguide till några av mina favoritskivor. Och eftersom Bruce inte är den som nöjer sig halvmesyrer tar vi i ordentligt och går igenom de bästa skivorna både med och utan The E Street Band. 

Vi börjar med skivorna där han - liksom i helgen - spelar med sitt mest kända band: 

Darkness On The Edge Of Town (1978)

Efter att ha fått sitt stora genombrott med sin tredje skiva Born To Run 1975 återkom Bruce med en skiva där han skulle hitta den tonen han mer eller mindre ägnat de följande 31 åren att finslipa. Fler nyanser, men inte lika färglatt yviga tonårskänslor. Mer vardagsrum och motorvägar, färre slott och drottningar. Han har själv sagt att han såg familj och vänner kämpa för att leva anständiga och produktiva liv och såg ett vardagshjältemod i detta. Det är alltså här han går från att vara en Romeo med ros i munnen med alldeles för många ord att berätta som försöker ta sig ifrån den dömda hemstaden och tar på sig flanellskjortan med upprullade armar och inser att man är fast i Badlands - och att det är lika bra att göra sitt bästa av situationen. Talk about a dream, try to make it real. Det är samma dröm han jobbar på än i dag. Det här var första skivan med Steven "Miami Steve/ Little Steven/ Silvio Dante" van Zandt som gitarrist. Darkness On The Edge Of Town är den sortens skiva som får män att gråta. Och det kan behövas ibland.

The River (1980)

Om man inte kan bestämma sig för om man gillar rock-Bruce, pop/klockspels-Bruce, rysarballad-Bruce, Romeo-Bruce, country-Bruce, raggarrockmedkepsenbackochfram-Bruce (inte min favorit), folkmusik-Bruce eller bilåkar-Bruce bäst är det till mäktiga dubbeln The River man ska vända sig, för här finns allihop. Jag vågar inte sätta mina polisonger på att detta är det bästa han gjort, men ska ni bara ha en Springsteen-skiva hemma är det nog denna. Det påstås att 100 låtar spelades in. 20 av dem kom med på skivan. När fyra-cdboxen Tracks släpptes 1998 med tidigare outgivet material, var 25 procent av låtarna från The River-perioden. Hungry Heart blev hans första singelhit i eget namn. När Drive All Night tonar ut efter åtta och en halv minut brukar det vara lite svårt att svälja. Då har jag inte ens nämnt Out In The Street och hans sätt att sjunga you i raden I´ll be waiting for YOOOOOOU. Det här är arbetarklassgospel när den är som bäst. The E Street Band spelar varje låt som om det vore kvällens sista extranummer.

Magic (2007)

När E Street Band gjort skivcomeback efter 18 år på den lite stela The Rising blev Magic en positiv överraskning. Texterna är genomgående mörka och det är inte svårt att räkna ut vem den allt mer partipolitiska Bruce haft i tankarna med rader som your fingerprints on file, left clumsily at the scene i Your Own Worst Enemy och who´ll be the last to die for a mistake i Last To Die. Men här finns också Girls In Their Summer Clothes, I´ll Work For Your Love och Terry´s Song där Bruce tar farväl av en gammal vän med en text vars enkelhet endast förunnas de stora. Den här är den sortens skiva där många av låtarna får en att veva med armarna, men om man lyssnar på texterna är det en dystrare historia. Man kan se det här som en fortsättning på Darkness On The Edge Of Town. Blues och gospel hand i hand. Människorna är lite äldre och erfarnare, men den ständiga Springsteen-drömmen om vänskap och kärlek finns där fortfarande. Redan i första låten Radio Nowhere frågar han is there anybody alive out there?

Fortsätt gärna med några av de skivor han gjort utan The E Street Band:

Tunnel Of Love (1987)

Efter jättespektaklet som följde Born In The USA tog Springsteen ner det hela till jorden igen med dessa dämpade betraktelser över relationer. Några plastiga åttiotalssyntar till trots är detta en personlig favorit. Brilliant Disquise är en av hans bästa låtar. God have mercy on the man who doubts what he is sure of. Året efter begärde hans fotomodellfru (förstås) skilsmässa efter att Bruce synts med körsångerskan Patti Scialfa. Paret har nu varit gifta i 18 år och har tre barn.

The Ghost Of Tom Joad (1995)

Här finns inga allsångsrefränger, klockspel eller feta saxofonsolon. Men här finns 12 lågmälda betraktelser över den amerikanska drömmens baksida och här finns några av de bästa texterna han skrivit. Inte helt oväntat är det hans minst sålda skiva. Kanske hade den gjort sig bättre som novellsamling, men trots detta är det en skiva som långsamt kryper sig på. The Ghost Of Tom Joad och Youngstown är två låtar jag inte vill vara utan. I den sistnämda får vi det amerikanska industrisamhällets uppgång och fall sammanfattat på fyra minuter.

We Shall Overcome: The Seeger Sessions (2006)

Pete Seeger är en av den amerikanska folkmusikens största, bland oss lite yngre kanske mest känd för att han påstås ha velat hugga av sladden till Bob Dylans nyköpta gitarrförstärkare med yxa någon gång på 1800-talet (1965). Om man tycker att Springsteen ibland kan bli lite stelbent - vilket jag förstår, men oftast inte håller med om - är det hit man ska vända sig. För här svänger det kattsvans när en av de mest produktiva låtskrivarna helt plötsligt gör en coverskiva med ett ca tolvmannaband i ryggen. Om ni egentligen inte gillar Bruce ska ni börja här, även om jag inte vet varför ni läst hela vägen. Men ni är väkomna ändå. Iya-haaa! One, two, three, four!

Läs mer om Bruce Springsteen:

Mer eller mindre kända fakta om Bruce Springsteen

Här kan man klicka sig vidare till en väldigt bra text om Bruce Springsteen skriven av Mats Olsson

Bruce Springsteen på CD-R

Saxofonisten Clarence Clemons (1942-2011) skrev en bok om sitt liv

Liten text om orgelspelaren Danny Federici (1950-2008)