Han menade nog väl men visste inte bättre

På mellanstadiet hade jag en lärare som alltid pratade om att jag borde läsa böcker. Det skulle vara bra för ordförrådet och det hade jag inget. Därför envisades han med att ständigt ge mig en bok som med största sannolikhet hette Det Magiska Ägget. Det verkade vara en ganska tråkig bok, men han envisades. Vad han tydligen inte visste var att bokläsning nästan var det enda jag sysslade med när jag inte lyssnade på musik eller sprang runt och skrek i största allmänhet. Ola, du borde läsa böcker, sa han. Men det gör jag ju, sa jag. Nej, det tror jag inte, sa han.

Jag läste mycket historiska romaner, minns fortfarande den spännande Slottet Brinner av Olov Svedelid - som också är pappa till Hassel - och upptäckte tidigt Ed McBains Isola-serie. Omslagen var snygga så jag plockade ner en av dem och började läsa. Jag läste Alfred Hitchcock & Tre Deckare, han gjorde förresten film också. Minns att jag blev förvånad när jag kom till den insikten. Fram tills dess hade jag trott att han skrev de där böckerna. På menyn fanns också 91:an, Kalle Anka och förstås Tintin. Det tyckte inte läraren om. Serier var trams, något barn sysslade med. Tja, jag var 11-12 år. Tror inte Brott & Straff hade gett mig så mycket.

Även om många av de böcker jag slukade då kanske inte var litterära mästerverk lärde de mig att läsning var kul. Det tycker jag fortfarande. Läraren tyckte läsning skulle vara seriöst. Om jag verkligen läst de böcker han ville - hade läsningen blivit kul eller hade jag slutat? Hade jag 15 år senare valt att studera litteratur? Jag kan nästan lova att svaret på den frågan är nej.

Jag har nyss läst ut Mötley Crüe-biografin The Dirt - och vi är framme vid poängen. Vitsen med hela det här inlägget var nämligen att citera gitarristen Mick Mars och påpeka att tjocka människor inte ska ha röda kläder på sig. Det får dem bara att se ut som tomten.

Dagens låt är Itchycoo Park av The Small Faces.