Puff puff puff (det spökar i mina byxor)

Jag har haft ont i handleden i några veckor och har inte tränat Aikido på nästan en månad. Det är mitt längsta uppehåll under det dryga år jag hållit på. Eftersom det var ett sedan länge planerat lägerbesök i Kristianstad under helgen ville jag testa om handleden höll innan jag körde 26 mil - som blev 30 om man körde fel på hemvägen. Så i torsdags var jag och tränade bara för att testa. Handleden höll och i lördags kunde jag hålla igång i nästan sex timmar utan problem.

Jag insåg, återigen, hur jäkla kul det är. Känslan som infinner sig när man lyckas med en teknik, känslan som infinner sig när man gör ett fall som är så mjukt att man knappast märker att man faller - den är svår att beskriva. De här sakerna sker inte så ofta och kanske är det det som är en del av poängen. Lyckades man varje gång skulle man förmodligen inte uppskatta det lika mycket och inte känna samma harmoni de där gångerna det verkligen sitter.

Hur ofta njuter man t ex av att koka makaroner?

So remember, when you're feeling very small and insecure/ How amazingly unlikely is your birth/ And pray that there's intelligent life somewhere up in space/ 'Cause there's bugger all down here on Earth.

Dagens låt är The Galaxy Song av Monty Python.