En uppoffring

Varje kväll i mer än tio års tid har jag avrundat mina dagar med David Letterman. Det känns mer vemodigt än jag vill erkänna att avbryta vår vänskap, men jag orkar inte längre. Inte för att programmet blivit sämre - tvärtom, de meningslösa inslagen blir allt mer meningslösa på rätt sätt och samspelet med Paul Shaffer har blivit varmare - men för att jag inte orkar hålla mig uppe. När jag pluggade var det inga problem att vara vaken till 01:50 eller när nu ZTV/TV6 behagade sända. Men nu? Trots att TV400 har tagit över rättigheterna och gett programmet något så välförtjänt som en fast sändningstid - dessutom sympatiska 22:55.

Orkar jag vara uppe eller oroar jag mig för att "jag trots allt ska upp och jobba imorgon, borde kanske sova"?

Tyvärr är det sista rätt alternativ. Är jag riktigt envis kan jag hålla mig vaken tills programmet börjar och kolla vilka som är gäster. Tidigare i veckan lyckades jag tack vare detta spela in när The Office/Extras-geniet Ricky Gervais var gäst.

Kort sagt. Det är inte roligt att sjunka så lågt att man prioriterar sömn före Letterman. Nästa steg är att köpa halkskydd till badkaret, rattmuff (om jag inte redan haft en) och långkalsonger.

Jerry Seinfeld sa en gång att problemet med kvällskillen är att han inte behöver bry sig om att lägga sig, för det blir ändå morgonkillens problem att ta sig upp och komma till jobbet i tid. Jag måste alltså skaffa mig en mer oansvarig kvällskille. Men först ska jag köpa såna där fina snören till glasögonen. Vilken smart uppfinning!

Dagens låt är When I Grow Up (To Be A Man) av The Beach Boys.