Hur snart är nu?

Regn, mörker, blåst och ännu mer mörker. Om man som jag har ett humör som styrs av vädret är det inte kul just nu. Jag brukade tycka att vintrarna var årets bästa tid och detta med samma argument som jag nu använder mot den. När eller om snön kommer blir det i alla fall lite ljusare.

Vad ska man göra för att hålla huvudet över vattnet? Jag roar mig med att umgås med vänner, titta på tv, lyssna på musik och läsa böcker, men just nu verkar inte mitt tålamod räcka till att läsa böcker. Jag kan helt enkelt inte koncentrera mig tillräckligt - och detta trots att jag har böcker hemma som jag skulle vilja läsa.

Deprimerad? Nej, men definitivt i en brytningspunkt. Under fem år har jag kunnat gömma mig i en identitet som student, men det kan jag inte längre. Man hade sin tentor och rabblade sin fakta och fick sina betyg. Jag är stolt över att jag vågade avsluta den slutna verkstaden som universitetet hade blivit - även om det sista året med litteraturvetenskap förmodligen var det roligaste och mest givande.

Men när man pluggar bara för att undvika arbetslöshet är det dags att gå vidare. Samtidigt vill jag inte klaga. Jag har en examen som ser snygg ut på papperet, jag lärde känna en massa intressanta människor och - har jag insett nu - började lägga grunden till någon sorts vuxenjag. Folk som känner mig brukar påstå att jag har förändrats de senaste åren. Varför märker man aldrig sånt själv?

Just nu känns det mest som att jag går runt och väntar på något, även om jag inte vet vad.

Ska i alla fall försöka ta mig tid att se De Sju Samurajerna snart (efter att ha lovat både mig själv och andra). Hur jag har kunnat missa Kurosawas mest kända film efter att ha sett sammanlagt ett tiotal vet jag inte, men det kanske är kul att ha den kvar. När man väl trycker på play har man dessutom en helkväll framför sig.

Dagens låt är Come To Me av Koop.