Jag tror detta är ännu ett inlägg där Motown-boxen inte nämns

Efter några jobbiga veckor känns det som om jag har börjat landa igen. Förhoppningsvis på fötterna. Morfar har fått åka hem från sjukhuset och personalen på hemmet där han bor säger att han har blivit piggare under veckan. De av er som känner mig lite halvt kanske undrar varför en gammal morfar är så viktig? Frånvarande "pappa" (har inte träffats på 20 år), låtsaspappa som jag aldrig har kunnat prata med... Vad gör man? Lägg till detta en i barndomen avgudad morbror som dog plötsligt när han var bara några månader äldre än vad jag är nu.

Jag har under de senaste åren - när jag ibland rent av börjat känna mig som vuxen - verkligen insett hur mycket morfar har format mig, både moraliskt och filosofiskt. Jag kan ibland reagera på ett visst sätt i en viss situation, tänka att "så här skulle inte mamma reagera" innan jag inser att jag står där och gör en morfar. Men nu kan jag inte påstå annat än att mamma och jag står varandra nära - även om hon är som George Costanzas mamma och pappa i samma person. Hon har alltid varit ensam förälder och jag är enda barnet. Jag är medveten om att min låtsaspappa alltid har funnits där, rent fysiskt, men vi har aldrig kunnat prata om något viktigt. Tur att jag har en bil som krånglar ibland. Då kan jag säga "bilen krånglar" och han kan svara "okej" och sen fixar han det. Han tillhör det traditionella manliga släktet, antar jag. Slut på självömkan.

Sedan senast har jag haft en trevlig utekväll med bl a Daniel (samma länk som förra gången? samma länk som varje gång!). Den följdes av en något mindre trevlig morgon, men det var det värt. Har även blivit medtvingad på Aikido. Det var intressant och jag är minst sagt nyfiken på att fortsätta. Insåg tyvärr att jag är vig som ett kylskåp, och inget sånt där litet praktiskt kylskåp som man har i husvagnen, utan ett sånt där praktfettokylskåp med frys, ismaskin och inbyggd pool. Har haft svår träningsverk i låren sedan söndags, hoppas det går över innan nästa gång. Och ja, jag trodde jag hade strechat tillräckligt. Vi är söta i den åldern.

En annan bekant var förresten vänlig nog att påpeka att hans stora hjälte Steven Seagal tränar just Aikido. Men jag vill fortsätta ändå. Undrar om Woody Allen sysslar med någon kampsport? Nu vill jag förstås inte påstå att Woodys filmer påverkar mig mer än Stevens. Det vore rent befängt.

Och ikväll är det House igen.

Dagens låt är Hound Dog av Big Mama Thornton.

PS. Det finns förresten en ganska söt historia om Hound Dog-kompositörerna Leiber & Stoller. När de hörde att låten låg etta på listan lär de ha blivit förvånande och utbytte replikskiftet:

- Number one? Big Mama?
- No. With Elvis, something.
- Who?

Jag vet inte om historien är sann, men man kan hoppas. DS.