Ännu mer text där inget nämns om Motown-boxen

Slutet av september - var tar tiden vägen?- och klarblå himmel, flickor i shorts, glass (inte flickor i glass alltså, även om... kostar det extra?) och 25 grader varmt. Men man ser att löven börjar bli röda och efter klockan åtta är det kolmörkt ute. Sedan onsdags har dessutom en elak förkylning dragit in över Växjö. På kvällen tappade jag plötsligt rösten när jag pratade med en vän. Jag lät lite som en Tom Waits i målbrottet. Först i lördags kunde jag börja prata igen. Inte kul att ligga inne och hosta i det här vädret så jag har varit ute och promenarat lite, mot bättre vetande. Parodiskt påklädd i värmen, men ändå.

Dessutom har jag passat på att läsa en Iron Maiden-biografi av Mick Wall med titeln Run To The Hills. Väldigt initierad, men dåligt översatt - alla you know har blivit du vet och alla do you know what I mean har blivit vet du vad jag menar. Men alla som någonsin har fallit för tvillinggitarrer, pukrullningar, galoppbas och flyglarmsång bör ändå lägga vantarna på ett ex. Fredrik Strages bok Fans var intressant och välskriven men ibland ganska tragisk. Vissa fans tar sin dyrkan lite väl långt. Dessutom har jag påbörjat Cynthia Lennons bok John (apropå lite väl långt) som har uppmärksammats mycket i svensk media de senaste dagarna nu när den svenska översättningen är på väg. Intressant att få träffa vardags-John, snarare än myten och as-godkänd-by-Yoko-versionen som man oftast får nöja sig med. Intressant läsning för någon som vuxit upp med Beatles, eller för någon som bara är intresserad av människor (han var det också, nämligen). Och allra roligast är det förstås att hitta faktafel. Strawberry Fields Forever/Penny Lane blev t ex inte etta i England. Den platsen upptogs nämligen av Engelbert Humperdincks Please, Release Me och den flyttar man inte på hur som helst, du vet.

Dagens låt är Jag Hatar Att Jag Älskar Dig Och Jag Älskar Dig Så Mycket Att Jag Hatar Mig av Håkan Hellström.