Konsertrecension: Markus Krunegård

Markus Krunegård

Tid: Lördagen den 27 februari.

Plats: Växjö teater.

Längd: 80 minuter.

Publik: 320.

Bäst: Den intima atmosfären och framförandet.

Först blir det jubel när lamporna släcks, sen igen när Markus Krunegård och Markus Jägerstedt kommer upp på scenen. Och upp på scenen väldigt bokstavligt – de gör entre via en lucka i golvet. Tillsammans spelar de gitarr och piano (Krunegård) och piano och dragspel (Jägerstedt). Lite trummaskin också på två låtar. De inleder med Hemma Börjar Nästa Dag (om att upprepa föräldrarnas misstag), Prinsessan Av Peking – alla artister från Norrköping verkar väldigt stolta över att vara från Norrköping – och Hell Yeah Norrtälje. Publiken lyssnar koncentrerat under låtarna och applåderar ordentligt efteråt. Krunegård bjuder dessutom på roligt mellansnack. Inför den här turnén fick han tips både från sin mamma och en aboriginsk cowboy han säger sig ha träffat på en fest. Han har blivit rekommenderat att le.

2008 fick Krunegård ett stort genombrott med solodebuten Markusevangeliet som något förenklat handlade om att vara ung, olyckligt kär och lite full. Han säger själv under konserten att det var en svår tid. Från den skivan blev Jag Är En Vampyr en stor hit. Den spelas inte. Alla artister som låter bli att spela sin största hit är värda respekt. Han har släppt fem skivor och till och med hunnit med den klassiska släppa två skivor samma dag-grejen à la Guns n´ Roses och Bruce Springsteen. Första extranumret Livet Var Ett Disco kommer från en av dem.

 Live är Krunegård rockigare och råare än de ibland ganska blippiga syntarrangemangen på skivorna. Den 33 spelningar långa turnén han är ute på nu bjuder på något annat. LA LA (om en känd, solig och foggig amerikansk stad med just de initialerna) gör han rent av ensam med piano. Det är en av kvällens höjdpunkter. Nästan alla textrader i nästan alla låtar innehåller tre ord för mycket, och allra mest de tidiga. Där får han bitvis ta till Jakob Hellman-teknik med små andetag mitt i ord.

Han återkommer flera gånger till hur kul det är att så många hittat hit, trots melodifestival. Han tävlar dessutom med hockey och – inte att förglömma – tre timmars direktsänd opera från New York i P2. Av jublet att döma är det ingen som ångrar valet. Publiken får välja om han ska köra en eller två extranummer till och svaret blir två. Av de låtarna publiken önskar  väljer han de han kan. Piller I Badkaret och Korallreven & Vintergatan avslutar därför kvällen. Och den stående ovationen är välförtjänt.

Läs mer om liknande: 

Konsertrecension. Eldkvarn

Bruce Springsteen för nybörjare

Jakob Hellman - en skiva är färre än fyra elefanter

Anna Ternheim klarar sig också bra avskalad

Publicerades ursprungligen i Smålandsposten.