Rockstjärna? Nej tack!

I dagens mediasamhälle har alla möjlighet att få sina femton minuter i rampljuset. I program av typen Idol drömmer folk om att bli "rockstjärna". Johan Palm får tonårsflickorna att skrika den här och nästa vecka.

Mindre omtalade är de som väljer att hoppa av drömmen, de som när den väl inträffar inser att det trots allt inte var vad de drömt om. The Guardian har träffat fyra musiker som insåg att det var vägen som var målet.

Här finns intervjuer med "Bonehead" från Oasis som säger min dotter var två dagar gammal och jag gick ombord på ett plan. Här finns Russell Senior från Pulp som hoppade av två år efter jätteframgångarna med Common People och Disco 2000. Han menar att bandkänslan försvunnit och hans avhopp fick honom att känna sig som en tecknad figur som springer ut från en klippa och inte faller förrän den tittar ner.

Här finns också intervjuer med Gemma Clarke som spelade trummor i Babyshamblers, bandet Pete Doherty startade efter hans missbruk splittrat The Libertines. Clarke uppskattar att hans nuvarande grannar inte ens vet att han varit med i ett band. Down here people know me as Gemma with the horses.

The Pogues basist Cait O´Riordan menar att pengarna hon tjänade bara gjorde att hon kunde dricka mer. Hon säger en odräglig tonåring som drack och slogs framstod förmodligen som en häftig medlem. Anledningen till att hon slutade fyra år senare, 1986, var samma. O´Riordan studerar nu till psykolog. Pengar och framgång gjorde mig bara olycklig, men jag saknar verkligen att spela.

Läsa hela artikeln här.