De bästa Bondskurkarna
Nya filmen med Daniel Craig som James Bond kallas Quantum Of Solace och har premiär på fredag den 31/10. När jag skrev det här inlägget undrade signaturen Abas vem jag tyckte var bästa Bondskurken. Det här är några av mina förslag. Deras nomineringar har inget att göra med mina åsikter om filmerna de medverkar i.
Lotte Lenya som Rosa Klebb i From Russia With Love (1963)
Lenyas skådespel är så skinntorrt och innehåller så mycket undertryckt ondska att resultatet skulle kunna få anställning som hemkunskaplärare på vilken svensk högstadieskola som helst. Giftspetsarna i skorna har varit standard i svensk läroplan sedan filmens premiär.
Gert Fröbe som Auric Goldfinger i Goldfinger (1964)
I likhet med Lenya pradar han med dusk brudning. Alltså utgår man från att Fröbe är ren ondska, även om han mest framstår som en charmig gammal farbror som tycker om att skratta och fuska i kortspel. Dessutom är han en jäkel på modellbygge.
Telly Savalas som Ernst Stavro Blofeld i On Her Majesty´s Secret Service (1969)
Ingen har lyckats göra Blofeld så trevlig - och därmed så uppenbart galen - som Savalas. Ingen har bott snyggare. Nämnas bör förstås också hans sidekick Ilse Steppat som stjäl alla scener hon är med i som Irma Bunt. Hemkunskaplärare de luxé.
Putter Smith som Mr Kidd och Bruce Glover som Mr Wint i Diamonds Are Forever (1971)
James Bond anklagas ofta för att vara konservativ, sexistisk och manschauvinistisk. Hur de homosexuella mysmördarna med förkärlek för dåliga skämt som går under namnen Mr Kidd och Mr Wint går ihop med detta vet jag inte, men de är självskrivna på den här listan.
Christopher Lee som Scaramanga i The Man With The Golden Gun (1974)
Ingen annan lönnmördare har burit upp en träningsoverall lika snyggt som Scaramanga. Naturligtvis har han en egen ö. Något mindre givet är att han har tre bröstvårtor. Problemet med denna och alla andra Roger Moore-filmer är att skurken är mycket coolare än Bond själv.
Christopher Walken som Max Zorin i A View To A Kill (1985)
Walken måste gett upp hoppet om filmen ganska tidigt under inspelningen och bestämt sig för att överdriva allt så mycket som möjligt. Han är filmens höjdpunkt, vad det nu är värt. Han är gladast i sadeln. Minuspoäng för dåligt val av sidekick.
Famke Janssen som Xenia Zirgavna Onatopp i GoldenEye (1995)
Hon får orgasm av att mörda folk och det är bara uppvärmning. Sedan är det ju namnet. Så mycket fantasi har inte manusförfattarna haft sedan Holly Goodhead. Hon är vad man kan kalla en stark kvinnokaraktär och det är ju modernt och bra. En och annan bra oneliner också. Svår konst.
Läs mer om James Bond.
Läs mer om Quantum Of Solace.
Dagens låt är Here You Come Again av Dolly Parton.
Lotte Lenya som Rosa Klebb i From Russia With Love (1963)
Lenyas skådespel är så skinntorrt och innehåller så mycket undertryckt ondska att resultatet skulle kunna få anställning som hemkunskaplärare på vilken svensk högstadieskola som helst. Giftspetsarna i skorna har varit standard i svensk läroplan sedan filmens premiär.
Gert Fröbe som Auric Goldfinger i Goldfinger (1964)
I likhet med Lenya pradar han med dusk brudning. Alltså utgår man från att Fröbe är ren ondska, även om han mest framstår som en charmig gammal farbror som tycker om att skratta och fuska i kortspel. Dessutom är han en jäkel på modellbygge.
Telly Savalas som Ernst Stavro Blofeld i On Her Majesty´s Secret Service (1969)
Ingen har lyckats göra Blofeld så trevlig - och därmed så uppenbart galen - som Savalas. Ingen har bott snyggare. Nämnas bör förstås också hans sidekick Ilse Steppat som stjäl alla scener hon är med i som Irma Bunt. Hemkunskaplärare de luxé.
Putter Smith som Mr Kidd och Bruce Glover som Mr Wint i Diamonds Are Forever (1971)
James Bond anklagas ofta för att vara konservativ, sexistisk och manschauvinistisk. Hur de homosexuella mysmördarna med förkärlek för dåliga skämt som går under namnen Mr Kidd och Mr Wint går ihop med detta vet jag inte, men de är självskrivna på den här listan.
Christopher Lee som Scaramanga i The Man With The Golden Gun (1974)
Ingen annan lönnmördare har burit upp en träningsoverall lika snyggt som Scaramanga. Naturligtvis har han en egen ö. Något mindre givet är att han har tre bröstvårtor. Problemet med denna och alla andra Roger Moore-filmer är att skurken är mycket coolare än Bond själv.
Christopher Walken som Max Zorin i A View To A Kill (1985)
Walken måste gett upp hoppet om filmen ganska tidigt under inspelningen och bestämt sig för att överdriva allt så mycket som möjligt. Han är filmens höjdpunkt, vad det nu är värt. Han är gladast i sadeln. Minuspoäng för dåligt val av sidekick.
Famke Janssen som Xenia Zirgavna Onatopp i GoldenEye (1995)
Hon får orgasm av att mörda folk och det är bara uppvärmning. Sedan är det ju namnet. Så mycket fantasi har inte manusförfattarna haft sedan Holly Goodhead. Hon är vad man kan kalla en stark kvinnokaraktär och det är ju modernt och bra. En och annan bra oneliner också. Svår konst.
Läs mer om James Bond.
Läs mer om Quantum Of Solace.
Dagens låt är Here You Come Again av Dolly Parton.
Etiketter: film
0 kommentarer:
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida