Generation Kill kryper långsamt under huden

Hur gör man en tv-serie där tristessen alltid är närvarande utan att tråka ut tittaren? Jag vet inte, men The Wire-männen David Simon & Ed Burns vet tillsammans med regissörerna Susanna White och Simon Cellan Jones. I serien Generation Kill får vi följa ett gäng amerikanska soldater i Bagdad. Serien spelades in under sex månader i Namibia, Mozambique och Sydafrika.

Serien skildrar inledningsfasen av Irak-kriget i början av 2003 och vi följer marinsoldaternas vardag, om det nu är rätt ord. Istället för att skildra striderna - den första egentliga eldstriden där soldaterna är inblandade sker i del fem av sju - är det den vardagliga tristessen och soldaternas olika sätt att hantera situationen som skildras. Vanligast är att de sitter i en jeep och retar varandra, sjunger acapella eller väntar på att något, kanske, ska hända. Vid sidan av säsong två av Mad Men är detta den bästa tv-serie jag sett i år.

Man kan tycka att vissa av karaktärerna är stereotypa, och det är de kanske. Men vissa människor är stereotypa. När man känner någon vet man ofta hur de ska reagera i vissa situationer, hur de kommer bete sig. Armén har en förmåga att dra till sig en viss sorts människor. Tom i en sådan husmoder-miljö som den svenska lumpen hade jag befäl som trodde det var Full Metal Jacket.

I Sverige har Generation Kill blivit mest omtalad för att Alexander Skarsgård spelar en av huvudrollerna. Det är kul att konstatera att han, när han har ett bra manus, är precis så bra som man alltid trott att han hade potential att vara. Att han gör rollen som Brad "Iceman" Colbert helt utan tillstymmelse till svensk accent är inte mindre imponerande. Värt notera är dessutom att han är en av de skådespelare i serien som fått mest uppmärksamhet även i USA.

Serien bygger på boken The Killer Elite som skrevs av Evan Wright. Han var i Irak i mars-april 2003, utsänd av Rolling Stone. Han är även med i serien, där han kan ses göra anteckningar till reportaget som blev boken som blev tv-serien. Länken ovan erbjuder läsning av hela reportaget.

Generation Kill är inte en typisk krigsskildring, innehåller inga hjältedödar, inga romantiseringar. Det handlar om några tjugoåringar som hamnat i en situation de hanterar mer eller mindre bra och med mer eller mindre förtjusning. Närmare kriget än så här vill jag inte komma.

Serien visas på SVT nästa år. Ännu oklart när.

Dagens låt är Gobbledigook av Sigur Ros.

Läs mer om Generation Kill.