tisdag, mars 11, 2008

Dagens Lundell-box

Dr Leif bjöd på födelsedagsfika idag. Det var trevligt. Dessutom bjöd han på Ulf Lundell-boxen Livslinjen. Snyggt förpackad i en Håkan Nesser-ljudboksbox. Bara en sån sak. Nu sitter jag alltså här och lyssnar på Lundell. CD 1, Då Kommer Jag Och Värmer Dig. Det här är innan Lundell blev gubbrockare. När blev han det egentligen? Var det med Kär & Galen, möjligtvis? När lämnade han egentligen det sköna gunget i Stockholm City? Någonstans på vägen bestämde han sig för att bli gubbrock och sjunga om kvinnor som slänger med håret och försöka analysera vad som egentligen gick fel med folkhemmet och revolutionens löften. Redan i spår sex på CD 1 (av 5) frågar han sextisju, sextisju - var har du tagit vägen nu?
Alla generationer har sitt sextisju. Lundells generations sextisju var sextisju, min generations sextisju var möjligtvis nittiofem. Det var det året jag fyllde arton (Lundell fyllde arton sextisju). Nu var kanske inte nittiofem the summer of love. Det satt ingen hippie med valrossmustach och tuggade tuggummi samtidigt som han sjöng att All You Need Is Love. Vi fick Liam istället. Alla utom Liam kan nog enas om att det var bättre förra gången.
Sextisju hade fri sex. Vi kunde se Moonraker på TV3. Man kan inte vinna varje gång.
Dagens låt är Rialto av Ulf Lundell.

Etiketter: ,

3 kommentarer:

Anonymous Anonym sa...

"Någonstans på vägen bestämde han sig för att bli gubbrock och sjunga om kvinnor som slänger med håret och försöka analysera vad som egentligen gick fel med folkhemmet och revolutionens löften."

Allright! Du har en poäng där. Men det finns fjäderlätta melodier och andra sorters texter som faktiskt är skrivna på 2000-talet.

På Ulf Lundells skiva "Högtryck" finns det en sång med titeln "Den dummaste djäveln i världen". Titeln är enkel, rättfram och uppriktig. Det finns inga poetiskt förskönande element i titeln. Sången verkar ha fötts ur ilska och är - som jag ser det - en sång om svek. Ett obegripligt svek. Det handlar om ett svek mot kärleken och livet; i det här fallet en fars svek mot sin dotter. Mina tankar går till Fadime Sahindal som i januari 2002 sköts till döds av sin far i systerns lägenhet, men sången kan appliceras på andra kvinnor som också fallit offer för hederskulturen. Fadime har blivit en symbol för den frihetsälskande människan, hon som offrade allt – också sitt liv – för det hon älskade. En vacker, ung människa som utkämpade en heroisk kamp med sitt eget liv som insats. Lundell sjunger: "Ingen är som hon/Ingen var som hon/så bra som hon/så sann som hon/så vacker som hon" Det oreserverade hyllandet av hennes egenskaper och skiftningen i tempus Är/Var får mig att ana att personen är död, men att hon kommit att inta rollen av ett slags modern kvinnlig martyr i sångarens ögon och därmed lever vidare. I slutet av sången sjunger Lundell att hon kanske gått till en annan (dimension?) eller ifrån en far (den biologiska) till en annan (Fader?).
Vad är det som får en man att döda sitt barn – för hederns skull ? Är det överhuvudtaget möjligt att på djupet förstå en sådan handling ? Ulf Lundell söker inte svaren, han vädjar sången igenom till lyssnarens ryggmärgsreflexer snarare än till intellektet. I sången lämnas det därför inget utrymme åt psykologiska förklaringsmodeller. Lundell drar istället paralleller till ett annat obegripligt svek, i ett historiskt bibliskt sammanhang genom textraden: "Se hur hans inälvor gör sig klara att lämna hans meningslösa kropp" Sångtexten är tydligt inspirerad av Apostlagärningarna i bibeln och Judas Iscariots svek mot Jesus. I bibeln står det följande om Judas: "Och med de penningar han hade fått såsom lön för sin ogärning förvärvade han sig en åker. Men han störtade framstupa ned, och hans kropp brast mitt itu, så att alla hans inälvor gåvo sig ut." (Apg 1:18) Samma sak förväntas ske med mannen i sången som svek och mördade sin egen dotter. Sången är en anklagelseakt mot Fadimes far, men faktiskt också mot alla de män som direkt eller indirekt genom hederskulturen begått eller är beredda att begå liknande vidrigheter mot sina egna barn.
Om man inte begriper att värdet på sin egen dotters liv är så mycket högre än hedern så är man dum. Om man dessutom går så långt som till att mörda sitt eget barn så är man också en djävul och kanske till och med den dummaste djäveln i världen.

10:32 fm  
Blogger Ola Claesson sa...

Tack för din kommentar!

inser jag att min formulering innehåller en förenkling och att många av nyanserna av hans texter försvann när jag sammanfattar dem till en mening, han skriver förstås inte bara om kvinnor och folkhemmets död. Å andra sidan är funderingar om kvinnor en naturlig del av alla heterosexuella mäns värld och om man är uppväxt på femtio- och sextiotalet är det förståligt om man undrar vad som hände med det socialdemokratiska Sverige. Det undrar jag också ibland trots att jag var ung när det sjönk (men det sjönk väl redan innan jag föddes).

Rent musikaliskt fanns det ett avslappnat sväng i de tidiga låtarna som sedan till stor del har försvunnit, även om det finns undantag. Det kan ha att göra med kompgruppen Nature som Lundell beslöt att sluta samarbeta med. Du vet nog bättre än jag när det skedde.

Jag ska lyssna på Den Dummaste Djävlen I Världen och se vad jag tycker om texten.

Med gubbrock menar jag för övrigt inget negativt. Jag gillar gubbrock som genre, även om många ser det som ett förolämpande ord.

Och på tal om ingenting håller jag just nu på med del tre i Ivarsson biografi.

11:25 fm  
Anonymous Anonym sa...

Ja, lyssna gärna på "Den dummaste djäveln i världen" och återkom med vad du tycker låten handlar om.

Nature hade onekligen ett skönt sväng och det försvann....jadu när kan det ha varit...efter skivan "Törst" ?

9:53 fm  

Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]

<< Startsida