Har du en vattenbuffel?
Det var skivmarknad i Växjö i lördags. Det var tonåringar med svart hår och såhärtajtakläder och det var äldre tunnhåriga herrar som dreglade över Dylan-bootlegs. Det var Mats med en Vikingarna-singel för 800:-. Och så var det jag. Inte längre tonåring, men heller inte tunnhårig (än). Där gick vi runt och suktade. Själv fick jag lite gåshud över att hitta SMiLE på vinyl i det tänkta originalomslaget. När jag upphetsat fick ur mig ett KOLLA! med lätt sprucken röst konstaterade sällskapet "och?". Alla hade den utom jag. Eftersom den kostade 300:- har jag inte den nu heller. Men jag har i alla fall läst baksidestexten.
Även om jag egentligen inte har några pengar var jag tvungen att köpa något. Jag hittade The Rutles Archaeology för 25:-. Där var mina pengar slut. Sedan hittade jag en samling med sextiotals-skramlarna The Pretty Things. Men den måste du köpa, sa Leif. Då har jag inte råd med fika, sa jag. Köper du den skivan bjuder jag på fikan, sa Leif. Jag köpte skivan (25:- även den). Sedan hittade jag Mink DeVilles Le Chat Bleu på vinyl. Mina pengar var fortfarande slut. Men både Lennart Persson och Mats Olsson har utpekat just den skivan till en av sina favoriter. Och den innehåller Just To Walk That Little Girl Home som är en av mina favoritlåtar. Men den måste du ha, sa Lasse. Efter att ha blivit bjuden på två skivor på fem minuter började jag bli lite röd om kinderna (och jag vågade inte nämna SMiLE). Jag har inte lyssnat på Le Chat Bleu än, men när jag får jobb måste jag investera i en vinylspelare. Särskilt med tanke på att jag kontinuerligt köper vinylskivor. Jag vet inte nödvändigtvis varför, men så är det i alla fall.
Tack till Leif och Lasse, grattis till John och hej till alla andra.
Dagens låt är Photograph av Ringo Starr.
Även om jag egentligen inte har några pengar var jag tvungen att köpa något. Jag hittade The Rutles Archaeology för 25:-. Där var mina pengar slut. Sedan hittade jag en samling med sextiotals-skramlarna The Pretty Things. Men den måste du köpa, sa Leif. Då har jag inte råd med fika, sa jag. Köper du den skivan bjuder jag på fikan, sa Leif. Jag köpte skivan (25:- även den). Sedan hittade jag Mink DeVilles Le Chat Bleu på vinyl. Mina pengar var fortfarande slut. Men både Lennart Persson och Mats Olsson har utpekat just den skivan till en av sina favoriter. Och den innehåller Just To Walk That Little Girl Home som är en av mina favoritlåtar. Men den måste du ha, sa Lasse. Efter att ha blivit bjuden på två skivor på fem minuter började jag bli lite röd om kinderna (och jag vågade inte nämna SMiLE). Jag har inte lyssnat på Le Chat Bleu än, men när jag får jobb måste jag investera i en vinylspelare. Särskilt med tanke på att jag kontinuerligt köper vinylskivor. Jag vet inte nödvändigtvis varför, men så är det i alla fall.
Tack till Leif och Lasse, grattis till John och hej till alla andra.
Dagens låt är Photograph av Ringo Starr.
upplagd av Ola Claesson
14:16:00
7 kommentarer:
Alla hade SMiLE? Vad är det för underliga människor du umgås med? Trodde inte sådana fanns där.
Jag måste köpa vinylskivor. Jag fick en fullt fungerande och cool vinylspelare för två veckor sedan. Men inte många skivor.
Det var jag och några Stefan Wermelin/Lennart Persson-typer. Som att komma hem.
Vinyl är ganska coolt. Riktigt coolt kan det inte bli förrän jag skaffar en spelare.
Vad kul att Le Chat Bleu hittar nya köpare år 2006 – den är verkligen fantastisk. För övrigt så sålde jag av rätt mycket av min vinylsamling vid en skivmässa i Växjö för sju-åtta år sedan, det är fullt tänkbart att jag just den dagen sålde mina pedantiskt skötta Mink de Ville-LP.
Jag hoppas och tror att den är "verkligen fantastisk". Kan tyvärr inte lyssna på den (är en vinylspelare för kort). Varför säljer man sina de Ville-skivor? Är du skivsäljare eller sålde du bara den gången?
Jag sålde för att jag behövde pengarna, men försäljningen – i kombination med den då nya musiktidningen Pop – gav mig också en nytändning. Sedermera hittade jag massor av ny och fräsch musik.
Det är synd att det inte går att driva en tidning som Pop i Sverige. Vi ska ju trots allt föreställa ett popland, är det inte så?
Ja, vi ska föreställa ett popland, men tycks inte längre ha råd med musikjournalistik.
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida