En helg i den rimliga och sansade balansens tecken
Helgen blev, mot vissa odds, en riktigt trevlig samling dagar i kronologisk ordning (?). En utekväll med den ultimata berusningen (jag undviker ordet "fylla" ifall min ömma moder läser det här, hej på dig!) som följdes av en något lugnare kväll i Rottne. Det är nämligen så att det är lugnare i Rottne.
Det var Stallarna i fredags. Det är ett av de två ställen som finns på Campus i Växjö (det andra heter Sivans). Fördelen med att vara student är att man kan ha en utekväll för runt 100 kronor. Jag lyckades uppnå det perfekta stadiet där man är rimligt berusad och känner sig glad och inte oroar sig för något, men ändå inte har druckit för mycket. Jag är en sådan där tråkig, föraktad typ som kan dricka lagom och blir därför alltid påhoppad av de coola "va fan dricke du inte föööö?"-killarna. Men.
Allt flöt på, drycken var god, några vänner var närvarande, intressanta diskussioner ägde rum och berusningen gjorde att jag kunde dansa till musik även om den inte var bra. Trevligt. Vaknade vid halv elva och kände inte av någon bakfylla. Perfekt.
Lördagen var en klassisk blues/country/Metallica/SMS/NHL-95-afton i Rottne med Tommy (Nicklas saknades, men inte i många veckor till).
SMS-pausen mitt i Mama Said känns som en framtida klassiker - inför sista versen: "PAUS!". Men den raden är nog ganska intern.
Egentligen handlade det mest om musiken. Min tappra mission att rädda Tommy från Nickelback-träsket fortsätter. Han har ju fått mig att återupptäcka Metallica, så ett litet tack är jag förstås skyldig. Angående NHL-95 hade jag inte fattat förrän i lördags att det fanns ett TV-spel att roa sig med. En gång i tiden var hela min värld uppbyggd kring Beatles, Iron Maiden, Tintin, Bond-filmer (de med Sean Connery) och TV-spel.
Men nu? Jag kanske, hemska tanke, börjar bli vuxen. Hur ska man annars tolka att jag dricker lagom, spelar gitarr i fyra-fem timmar utan få ont i fingrarna men sedan får träningsverk i tummen av ca två timmars TV-spel? Vad betyder detta? Är nästa steg att börja prenumerera på Illustrerad Vetenskap? Det har jag förvisso gjort i snart femton år, men om jag inte hade det skulle det nog vara dags att börja...
Dessutom har jag lagt x-antal timmar både av lördagen och söndagen på min uppsats. Trots sol och mer än 2o grader. Det är vuxenpoäng. Eller möjligtvis ångestpoäng. Jag vet inte.
Missa förresten inte det Fullständigt Briljanta amerikanska bandet Wilco ikväll på P3 klockan 21:03. En väldigt bra konsert, trots att de inte spelar sin allra bästa låt Jesus, Etc som vissa dagar är en av de 10-15 bästa låtarna jag hört.
Nu är det dags att låtsats återvända till studierna.
Dagens låt är Help Me Make It Through The Night av Kris Kristofferson.
PS. En sak slog mig i veckan: Anledningen till att älgar inte kan flyga är att de skulle kunna dö i luften, krascha på kungen och på så sätt förstöra kronan. DS.
Det var Stallarna i fredags. Det är ett av de två ställen som finns på Campus i Växjö (det andra heter Sivans). Fördelen med att vara student är att man kan ha en utekväll för runt 100 kronor. Jag lyckades uppnå det perfekta stadiet där man är rimligt berusad och känner sig glad och inte oroar sig för något, men ändå inte har druckit för mycket. Jag är en sådan där tråkig, föraktad typ som kan dricka lagom och blir därför alltid påhoppad av de coola "va fan dricke du inte föööö?"-killarna. Men.
Allt flöt på, drycken var god, några vänner var närvarande, intressanta diskussioner ägde rum och berusningen gjorde att jag kunde dansa till musik även om den inte var bra. Trevligt. Vaknade vid halv elva och kände inte av någon bakfylla. Perfekt.
Lördagen var en klassisk blues/country/Metallica/SMS/NHL-95-afton i Rottne med Tommy (Nicklas saknades, men inte i många veckor till).
SMS-pausen mitt i Mama Said känns som en framtida klassiker - inför sista versen: "PAUS!". Men den raden är nog ganska intern.
Egentligen handlade det mest om musiken. Min tappra mission att rädda Tommy från Nickelback-träsket fortsätter. Han har ju fått mig att återupptäcka Metallica, så ett litet tack är jag förstås skyldig. Angående NHL-95 hade jag inte fattat förrän i lördags att det fanns ett TV-spel att roa sig med. En gång i tiden var hela min värld uppbyggd kring Beatles, Iron Maiden, Tintin, Bond-filmer (de med Sean Connery) och TV-spel.
Men nu? Jag kanske, hemska tanke, börjar bli vuxen. Hur ska man annars tolka att jag dricker lagom, spelar gitarr i fyra-fem timmar utan få ont i fingrarna men sedan får träningsverk i tummen av ca två timmars TV-spel? Vad betyder detta? Är nästa steg att börja prenumerera på Illustrerad Vetenskap? Det har jag förvisso gjort i snart femton år, men om jag inte hade det skulle det nog vara dags att börja...
Dessutom har jag lagt x-antal timmar både av lördagen och söndagen på min uppsats. Trots sol och mer än 2o grader. Det är vuxenpoäng. Eller möjligtvis ångestpoäng. Jag vet inte.
Missa förresten inte det Fullständigt Briljanta amerikanska bandet Wilco ikväll på P3 klockan 21:03. En väldigt bra konsert, trots att de inte spelar sin allra bästa låt Jesus, Etc som vissa dagar är en av de 10-15 bästa låtarna jag hört.
Nu är det dags att låtsats återvända till studierna.
Dagens låt är Help Me Make It Through The Night av Kris Kristofferson.
PS. En sak slog mig i veckan: Anledningen till att älgar inte kan flyga är att de skulle kunna dö i luften, krascha på kungen och på så sätt förstöra kronan. DS.
4 kommentarer:
Det var enormt många SMS-pauser. Undra om det händer på riktiga Metallica-konserter? De får bryta och börja om Master of Puppets för att Skyler har SMS:at Lars om hur de ska fördela ungarna under nästa vecka.
"Skylääär, I häääv a shååååw tooo dooo, cääään juuuu täääääke thääää kiiiiids?"
Dagens låt är ett Mästerverk!
Thomas O.: Det är inge överdrift. Och på bara tre ackord.
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida