Intervju: Nisse Hellberg om Peps

- Jag får alltid den frågan. ”Vad gör Peps?” Och jag vet inte vad han gör.

På Wilmer X liveskiva En Speciell Kväll med Wilmer X dyker Peps upp som gäst i bland annat Perssons Gård, låten Nisse Hellberg skrev om hur man eventuellt hittar till Peps gård. Hellberg lyckas inte riktigt hänga med i beskrivningen, som denna gång är ännu mer invecklad än i originalversionen på Mambo Feber. ”Men det är först pågatåget från Malmö väl? Du får ta det från början.” Peps förtydligar att pågatåget bara går till Höör. Hellberg fortsätter med att skivbolaget hörde av sig och inte förstod vad Peps sa på inspelningen och behövde hjälp till texthäftet. Men inte ens i skriven form begrep de. ”Ska det vara ett a, ett o eller ett u där?”

Peps ger sig sedan iväg i en monolog som förvirrar mer än förklarar. Tydligen ska man passera Ynglingarum och sedan svänga vänster vid något tillfälle där en Jöns-Nils Gunnars bor. Rakt fram vid Hungahålan (om jag hör rätt). Kopparnosabacken ska passeras. ”Sedan är du,” säger Peps pillemariskt, ”nästan framme.” Och förmodligen med betoning på ”nästan”.

Men hur träffades Nisse och Peps och hur började deras samarbete? I samband med Peps sjuttioårsdag i december förklarar Nisse Hellberg det och mycket annat.

Kommer du ihåg första gången du hörde eller hörde talas om Peps?

- Jag har inget tydligt minne, men är nästan helt säker på att det var skivan Blodsband som jag tycker är fantastiskt bra fortfarande. Jag har inget minne av att jag hörde honom när han sjöng på engelska. Jalle Lorensson (munspelare i Wilmer X) hade The Week Peps Came To Chicago, men den har jag inget minne av. Utan det var på skånska först.

Har det påverkat ditt eget val av sångspråk?

- Otroligt mycket. Det var inget som jag var direkt medveten om då, men jag har pusslat ihop det i efterhand. Jag har sagt det i intervjuer tusen gånger: För Wilmer X och mig var det inget val att sjunga på skånska, det var något man gjorde där och då där vi fanns i den tiden och den tidsbubblan. Vi tänkte inte så mycket på det då, men någon måste ju börja. När Peps kom och sjöng på skånska måste det varit sensationellt. När vi började 1977-78 var skånskan en självklarhet och det var förstås mycket Peps förtjänst. Vi hade blivit utslängda om vi inte sjungit på skånska.

När spelade ni tillsammans första gången?

- Det var en på båt i Helsingborg som hette M/S Marina, tror jag. 1986 var det Wilmer X med Peps Persson. Det var mig veterligen första gången jag träffade honom. Först spelade Wilmer X ett set, sedan kompade vi Peps.

Hur fick du idén till Perssons Gård?

- Det var så att Wilmer hade spelat hela åttiotalet och jobbat sig fram till en större publik och hamnat på EMI. Vi skulle göra vår tredje platta där, den kom att heta Mambo Feber. Vi började spela in den hösten -nittio. Kjell Andersson på skivbolaget var vår man där och hade alltid stora idéer och här slog han rekord. Skivan växte under inspelningen och skulle vara en dubbel-LP, tyckte han, och sedan även en dubbel-CD med en akustisk del. Jag hade redan skrivit tjugofem låtar och var i mitt livs kreativaste fas, jag hade kommit ur en besvärlig fas och träffat min fru. Det sprutade musik ur mig. Jag kunde säga ja och leverera. Och Perssons Gård var en av idéerna Kjell hade, nämligen att föra in gästmusiker. Kanske någon duett? Ganska snabbt kom Peps upp. Hur skulle man göra då? Skulle han bara sjunga? Spela munspel? Jag hade börjat lyssna rätt mycket på New Orleans-musik och kom helt enkelt på idén att sjunga om Perssons Gård. Sedan skickades den till honom och han sa ja.

Hade du varit hemma hos honom när du skrev den?

- Nej.

Men du visste att det började med pågatåget?

- Det talade partiet är improviserat. Vi tyckte att det kunde vara roligt. Kjell hörde inte vad Peps sa. Idén var att han är så starkt förknippad med landet. Livet På Landet är en känd låt. Jag är tvärtom. Kan ingenting om landet, är uppväxt i Malmö och har bott här hela mitt liv. Det var inte helt säkert att han skulle tycka det var en bra idé, att han skulle tycka det var för mycket buskis. Men det blev jäkligt bra. Han var inte med under hela inspelningen, han lade på sin gitarr i efterhand. Men vi sjöng samtidigt och pratet är också autentiskt – men planerat. ”Här kan vi prata lite, jag frågar dig saker.” Gitarrsolot är i en tagning, tror jag, och vi bara stod och gapade.

Hur kom Peps in på Röster Från Södern? Var det tänkt som en soloskiva eller var det meningen att Peps skulle vara med?

- Det är lustigt det där för jag har alltid sett det som en soloplatta och det slog mig nyligen när jag tog upp den att det står Nisse Hellberg och Peps Persson och hans namn har blivit större och större för varje nyutgåva. Och inget fel på det. Hans insats är så tydligt, vad han än gör sätter han sån enorm prägel på. Jag kommer ihåg exakt var jag gick i Malmö när jag fick tanken att göra en soloplatta. Då var det en ganska skrämmande tanke gentemot de andra i Wilmer X och så där.

- Under turnén efter Mambo Feber, som blev en väldigt stor framgång, kom snabbt idén att Peps skulle gästa och det gjorde han på ett antal låtar. Han var även med oss på ett projekt som Eldkvarn hade som hette Cirkus Broadway med ett stort tält och massa gästartister. Då lärde vi känna honom lite bättre i logen. Så då var det naturligt att han var med på vår turné 1991 som gäst och det vrålet han fick från publiken när han kom in på slutet var helt makalöst. Vilken älskad artist och person han är, det märkte man då. Där har du bakgrunden till att det var ganska självklart till att om jag ska göra en soloplatta så måste väl ändå Peps vara med som gäst igen.

Hur bestämde ni vilka låtar Peps skulle sjunga?

- Jag satte ihop vad jag tyckte skulle vara ett drömband på en blues eller rhythm & blues-platta. Inga musiker som Peps brukar spela med, men han tackade ja och vi satte igång och repade och det flöt på. Men Peps sjöng inga låtar. Han ville avvakta och komma in i det och jag hade inga problem med det, men tyckte det var synd om han kom fram till att han inte skulle sjunga.  Vad var vitsen då? Men jag tänkte att det löser sig. Inspelningen började i Stockholm och han kunde fortfarande inte ge besked och jag sjöng alla låtarna i grundtagningarna. Han spelade munspel fantastiskt bra och lite gitarr, men skivbolaget började bli nervösa. De ville ju ha stjärnan, de ville ha namnet. Jag har förstått att om Peps tycker att det är bättre om han bara spelar lite gitarr, om han tycker att låten vinner på det – då är det vad han gör. Någon annan hade väl tyckt ”kan du inte sjunga också?” Och det gör han om han har lust, men bara om han tycker helheten blir bättre. Det är en teori jag har.

- Jag såg honom i Malmö på en konsert och var lite skeptisk för då kompade han långa stunder bara Tony Ellis och stod med ryggen mot publiken. Då var han som Elvis för mig. Jag vill ha mer Peps, liksom. Men då tyckte han väl att helheten blev bättre av det. Det är bara som jag spekulerar.

- I alla fall. Tiden gick, musikerna åkte hem och Peps hade fortfarande inte gett besked. Skivbolaget var riktigt nervösa. Det är pengar och grejer. Men då kom han till slut. ”Nisse, jag har bestämt de här.” Och då sjöng han dem, de som är på plattan. De hade han testat och gått igenom.

Så du gav honom helt fria händer i valet av låtar?

- Ja, alla låtarna. Men det var nog inte alla som var tänkbara. Jag minns att (sedermera första singeln) Det Är Nåt Magisk Med Dig, den begrep han sig inte på. Jag vet inte vad som är svårt med den, men det sa han i alla fall. De andra låtarna är hemska för mig att höra med min sång. Det finns en låt jag är väldigt stolt över som heter Herr Blues Hälsar På. Med min sång är den rent värdelös, med Peps får den en helt annan klang och betydelse. Jag hade kanske gjort den bättre nu, men då var jag bara trettiofyra år och hade inte tyngden att sjunga en sådan låt.

- Blues ABC finns utgiven både med Peps sång och en version där jag också sjunger. Det är en av mina favoritlåtar, jag spelar den fortfarande ofta.

Du bara skrev låtarna och hoppades någon skulle göra dem rättvisa.

- Ärligt talat minns jag inte alla detaljer, men jag var nog öppen för att han skulle sjunga de flesta. Jag tror han fick alla texterna. Men det var lite nervdaller där när han inte kom med något (skratt). Och så från det till den här triumfen. Det blev det ju. Det verkar precis som både min och hans publik tyckte det var perfekt. Den blev etta på topplistan och sålde väldigt bra. Vi gjorde en kort turné på våren och en på sommaren och det gick väldigt bra.

- Jag hade idén att hitta andra låtar så att konserterna skulle vara längre. Skivan var bara fyrtiofem minuter och vi behövde fler låtar. Jag tänkte på den gamla Yngve Stoor-låten Sjömans Jul På Hawaii, att vi kunde göra den i en version ungefär som Peps hade gjort med Edvard Persson-låtar på platta. Som en kul grej, som Louis Prima eller något sådant. Vi repade den, men sen ville han inte när det kom till skott för han hade sjungit de gamla låtarna i folkparkerna i början av sextiotalet och var trött på dem. Då fick jag stå och sjunga den till absolut ingen effekt (skratt). Vi strök den rätt snabbt.

Har du någon favoritlåt med Peps?

- Jag tycker fortfarande Blodsband-plattan är fantastisk, den gråa. Falsk Matematik, som även Wilmer X har spelat in och spelat många gånger, hämtades därifrån. Hög Standard, jag gillade reggae ganska tidigt. Jag kan inte svära på om det var genom Peps eller om jag gjorde det innan, men jag tror jag hade hört Jimmy Cliffs The Harder They Come. Jag gillade att han spelade reggae. Jag var inte främmande för det. Kanske var det tråkigt när plattorna bara var reggae, men det fick man ta.

- Jag älskar verkligen plattorna som kom då. Fyra Tunnlann Bedor Om Dan, Spår och Droppen Urholkar Stenen. Det var lika stort som när Stones kom med någonting. Hyreskasern såklart. På den tiden tänkte man inte så mycket om det var han som hade skrivit det eller inte. Han har ju gjort rätt mycket översättningar. Egna låtar som Hög Standard och Upp Eller Ner. Den spelade Wilmer X också in och jag har spelat den många gånger själv.

Fyra Tunnlann Bedor Om Dan är ett sorts skånskt visarv. Hade du hört dem tidigare?

- Ingenting. Det är en generation där det har försvunnit helt. Jag pratade med den gamla fotbollsspelaren Staffan Tapper som håller mycket i MFFs (någon sorts fotbollslag, redaktörens anmärkning) kulturarv och han pratade om att de sjöng sådana visor i bussen på hans tid. Han trodde han var den sista generationen. Sedan var det borta. Jag har inte hört dem överhuvudtaget när jag var liten. När jag var liten var det pop för hela slanten. Dragspel och Kalle Jularbo var gammalt och tradigt. Men jag tror att Peps ville visa att allt kommer från samma rötter, reggae till exempel. Och det visade han. Jag blev jätteförvånad när jag hörde det. Det är bra låtar, gammal folkmusik. Där fick man en lektion av Peps. Han fick väl det från sin pappa.

- Peps har alltid varit nyfiken på rytmer och sånt. En stor grej som skiljer oss är att jag är totalt hängiven rock´n´roll och närliggande musik. Country, blues och rockabilly. Peps är mer nyfiken musikaliskt.

Du har jämfört Peps med Elvis vid något tillfälle. Hur var det egentligen att jobba med honom, någon du vuxit upp med som betyder så mycket för dig?

- Mitt allra stoltaste ögonblick när det gäller sånt är hans munspel på Blues ABC. Jag har lyssnat mycket på munspel genom åren och jag kan nog säga att det är ett av mina tre-fyra favoritsolon all time. Vi pratar då Big Walter Horton, Little Walter och sådant. Jag tycker det är så perfekt det solot och det är på min låt. (skratt). Helt magiskt. Det går inte att ta till sig.

Läs mer om liknande:

Skivrecension: Nisse Hellberg - Vägen Västerut 

Konsertrecension: Nisse Hellberg sitter som en vante 
Bokrecension: Historien om Nisse Hellberg och Wilmer X 

Så spelar du blues!

Publicerades ursprungligen i Jefferson.